Damlandslagets triumf i fotbolls-VM är en ordentlig bragd. Det har sagts att det inte är konstigt att damfotboll politiseras givet att kvinnor på flera håll inte ens får utöva elitidrott. Det må så vara, men det förklarar inte att så sker i Sverige. Och de tafatta försöken att skapa en skandal kring de kvinnliga fotbollsspelarnas villkor hjälper knappast saken.
Landslaget hann knappt bärga bronset i VM innan flera personer var ute och kritiserade deras villkor generellt. En av dem var nyblivne Europaparlamentarikern Arba Kokalari (M). På Twitter skrev hon: ”Vi har ett damlandslag i absolut världsklass, som tjänar en bråkdel av herrspelarna. Nu får det vara nog med hyckleriet. Dags för lika lön för lika arbete!”
Att landslaget är i världsklass är förstås helt riktigt. Resten är däremot både löjligt och skadligt. Det är därtill ironiskt att det är just en M-politiker som demonstrerar en så bristfällig förståelse för marknadsekonomi. Att kvinnliga fotbollsspelare tjänar mindre än sina manliga motparter beror inte på att de skulle vara mindre värda som människor. Däremot är de i genomsnitt ekonomiskt mindre värda som fotbollsspelare. Damfotboll drar helt enkelt in mindre pengar.
För svenskt vidkommande kan Kokalaris argument kanske ändå ha en viss lockelse. Det är trots allt ändå enligt den här principen som den svenska lönesättningen har utformats. Det spelar ingen roll vilken lönsamhet ett visst företag har, enhetliga löner ska likväl råda i hela branschen. Detta har dock fått till följd att mindre lönsamma företag har tvingats lägga ned eller rent av aldrig bildats.
Ett sätt att komma till rätta med Kokalaris upplevda orättvisa vore att helt enkelt inlemma fotbollen i den övriga arbetsmarknaden, alla fotbollsspelare ska ha lika mycket betalt. Enligt svenska principer ska självklart damernas löner höjas till herrarnas nivåer. Resultatet lär inte vänta på sig. Kraftigt höjda biljettpriser lär driva bort stora delar av publiken. De allra flesta klubbar lär sedan på kort tid tvingas lägga ned verksamheten.
Det kanske är en obekväm insikt, men det är inte sexism som styr lönerna. Den tidigare MMA-stjärnan Ronda Rousey var länge fightingens bäst betalda utövare. Det hade ett väldigt enkelt skäl, det var hon som drog in pengar. Publiken ville se henne och sponsorerna ville synas med henne. Svårare än så är det inte.
För den som vill att kvinnliga fotbollsspelare ska få mer i lön är receptet enkelt: Gå och titta på damfotbollsmatcher. Prata om det med vänner och kollegor. Kanske ta med dem på en match. Faktisk framgång kan bara byggas underifrån.
Lyckligtvis är det väsentligt trevligare att se en fotbollsmatch än att försöka skapa skandaler i sociala medier. Så kanske kan det locka ändå.