I mitten av maj följde två poliser efter en motorcyklist som körde vårdslöst och ansågs utgöra en fara för andra trafikanter. En privatbil kör emot poliserna för att preja dem och se till att motorcyklisten kommer undan. För komma undan efter prejningsattacken flyr bilföraren till fots, den ene polismannen följer efter.
Snart finner sig polismannen omringad av en hotfull folkmassa på 50–70 personer. Polismannen begär förstärkning och under tiden blir han spottad på och får motta såväl skällsord som dödshot. Två män i hopen är särskilt aggressiva och varvar sina dödshot med utfall mot polisen, som drar sitt tjänstevapen. Efter ett tag anländer hans kollega från polisbilen och de lyckas till slut lugna ned situationen. Då har det dock stått inte mindre än tio polispatruller och väntat i över tio minuter strax norr om platsen i Koppargården i Landskrona där detta utspelade sig. Insatsledaren valde nämligen att inte undsätta sin kollega.
Enligt uppgifter var man rädd att provocera med sin närvaro och därmed starta ett upplopp. Dagen efter presenterade polisledningen i Landskrona sin nya handlingsplan för Koppargården. Den gick ut på att bjuda in de misstänkta, ledande kriminella för samtal kring utvecklingen i området.
Föga förvånande motsatte sig områdespoliserna detta. Deras uppfattning är att det får polisen att framstå som handlingsförlamad och sänker allmänhetens förtroende. De vill satsa offensivt och markera med ökad närvaro i området, i stället för att vika ner sig för de kriminella som huserar där. För allt detta redogörs i en artikelserie i Helsingborgs Dagblad (27/7).
Måtte det sluta med att polisernas linje vinner över ledningens fika-och-förståelse-inställning. Sedan den moderna polisorganisationens framväxt under slutet av 1700-talet har den preventiva funktionen varit grundläggande. Genom att upprätthålla en kontinuerlig närvaro av poliser i samhället försämras förutsättningarna för kriminell verksamhet. Tack vare majoriteten av brottslingars till viss del rationella inställning leder detta till ett minskat antal begångna brott. Lockelsen att begå brott minskar helt enkelt med sannolikheten att komma undan med det.
Polisiär verksamhet handlar dock inte bara om ekonomiska värden. Den handlar i minst lika hög grad om demokrati och allas lika värde. Polisen upprätthåller ett system där ingen har rätt att tvinga sig på andra människor.
Men när de kriminella får en sådan särställning att polisen inte tillåts ingripa ens för att undsätta hotade kollegor försvagas demokratin och ersätts av tyranni. De ärliga människor som bor i de utsatta områdena har då inte samma skydd av lagar och regler som alla andra. I stället finner de sig utlämnade åt hänsynslös kriminalitet.
Det är inte acceptabelt i ett samhälle som tror på allas lika rättigheter. Polisens uppgift är att skydda dessa rättigheter. Hur kan vi begära att människor ska stå upp emot kriminalitet om inte ens polisen gör det?