Det är lätt att glömma att det var först 1944 som avkriminaliserandet av homosexuella förbindelser mellan vuxna skedde i Sverige eller att det eller att det fortfarande finns människor som när de föddes i Sverige saknade rösträtt, kvinnor (1919) och socialbidragstagare (1945).
Även fast majoriteten av Europeiska stater inte längre försöker diktera vilka medborgare får ha sex med står stater fortfarande i vägen för rätten att bestämma över om vi vill möta döden. Opinionen i frågan har förskjutits de senaste åren. Opinionen tycker att statens styre i denna fråga är fel, om än inte orimligt.
Som det är nu tillåter bara en handfull Europeiska länder, Colombia samt fem delstater i USA assisterade självmord. Dock pågår lagstiftningsarbete i 20 amerikanska delstater samt i flera länder. I Kanada slog högsta domstollen ned ett förbud mot assisterade självmord. I Storbritannien och Tyskland är förslag på väg in i parlamentet inom de närmaste månaderna.
För tydlighetens skull, det som kommer diskuteras här handlar om läkarassisterade självmord under förutsättningen att en patient dels inte har något hopp om tillfrisknande samt att patienten är drabbad av olidlig smärta. Vidare handlar det om patienter som är vid sitt sinnes fulla bruk och tar egna beslut.
I en undersökning utförd av Ipsos MORI på uppdrag av tidsskriften The Economist undersöks 15 europeiska länder. Det är bara i Polen och Ryssland som marginellt mindre än hälften av de undersökta inte stödjer assisterade självmord. I Belgien stödjer 83 procent idén. I Sverige ligger stödet på 65 procent.
De flesta stödjer alltså idén om assisterade självmord som princip. Frågan om hur det ska gå till är däremot mer komplicerad.
På frågan om det ska vara läkaradministrerat är svenskarna ett av de mest negativa länderna. Strax över 40 procent tycker att det är okej. Det är förståligt, det är knappast en uppgift någon läkare kontrakterade sig för när de började praktisera. Det bör inte heller vara något någon tvingas göra vid ett eventuellt införande av assisterade självmord i Sverige. Bara för att man har en rättighet till något innebär det inte att någon har en positiv skyldighet att tillse detta.
För kritiker av idén är idén förkastlig. För vissa av dem är argumenten både moraliska och absoluta. Att avsluta ett människoliv är fel, liv är heligt och att genomlida plåga är en värdighet man måste bära. Andra menar att idén att ge läkare rätt att döda är ett steg ut på ett sluttande plan som man ej bör röra sig emot, de är rädda för att döden blir ett billigt allternativ till vård i livets slutskede. Dessa uppfattningar är hårt hållna och bör tas på djupt allvar.
Å andra sidan är självbestämmande, frihet och anatomi också en källa för mänsklig värdighet. I ett sekulärt samhälle är det märkligt att luta sig mot en gudomlig värdighet för att ge människor obärbar smärta samt lidande.
Tyskland är med tanke på sin historia negativt inställda. Långt före nazisterna började sin industriella utrotning dödade nazistaten människor de inte ville ha. Att ge staten rätten att välja vilka som ska leva och dö är förkastligt och bör inte under några omständigheter införas. Däremot bör vi fundera på individens rättigheter.
Platser som tillåter assisterade självmord visar på att det lutande planet inte har uppstått. I delstaten Oregon där assisterade självmord har förekommit sedan 1997 har enbart 1327 personer fått den dödliga dosen, två tredjedelar av dem har valt att använda den. De som har gjort det har varit välutbildade, välförsäkrade inte fattiga och oförsäkrade.
En annan rädsla är att assisterat döende ska göra att vården försämras. Detta är dock inte fallet i Holland och Belgien som har en av den bättre vården för människor i livets slutskede. I de två länderna står assisterat döende för cirka 3 procent av alla dödsfall.
Om samhället ska tillåta assisterat döende måste det ske under strikta former med många säkerhetmekanismer. EN till sinnena fult frisk person kan fatta dåliga beslut.
Slutligen handlar det om vem man tycker en persons liv tillhör, individen eller staten. Att dö under utdragen smärta är inte mer värdigt än att själv få bestämma när det ska ta slut. Frågan är varken lätt eller självklar men en dag kommer den dyka upp i Sverige.