Miljöpartiet är inte ett parti för de breda massorna i hela landet. Det är en politisk sekt för innerstadsfolk. Detta påbörjades inte med Per Bolund, men det har heller inte avslutats med honom. När över en tiondel av väljarkåren organiserat sig i ett uppror mot det höga bensinpriset var Bolunds svar till dem som inte har råd att tanka att de borde köpa en elbil. Det är mer än en smula verklighetsfrånvänt, det är respektlöst.
Och på den vägen fortsätter det. Miljöpartiets stora utspel under sin dag i Almedalen fortsätter på det temat. År 2030, det vill säga om blott elva år, ska mackar enbart erbjuda förnyelsebara bränslen. I sitt utspel förklarar partiet att den som tankar ska veta att ”det man häller i tanken kommer från naturen, inte förstör den”. Det är en märklig förklaring. Miljöpartiet har under sin första mandatperiod som regeringsparti inte direkt visat att partiet faktiskt klarar av det. Blind ideologi och vilja har ideligen trumfat verkligheten. Så även nu. Att allt som är naturligt är bra och vice versa är en makaber feluppfattning. Asbest är naturligt, cancer likaså. För den delen olja också. Missuppfattningar är en dålig grund att bygga politiska förslag på.
Förslaget lär inte heller hjälpa partiet att uppfattas som ett parti för hela landet. Däremot lär det påminna både en och annan om partiets gamla synder. Det bär starka drag av pumplagen som trädde i kraft 2005. Stationer som sålde bensin eller diesel blev tvungna att också tillhandahålla minst ett förnyelsebart drivmedel. Det är inte billigt att bygga till den möjligheten och för många små mackar runtom i landet blev kostnaden övermäktig, flera hundratusen kronor, och några egentliga intäkter bidrog det ju inte till. Därmed uppstod fenomenet mackdöden.
En rimlig förhoppning hade ju varit att MP skulle ha lärt av sina misstag och insett att miljönyttan med nedlagda mackar är begränsad. Det gör bara att folk måste köra längre för att tanka. Men kopplingen till verkligheten och människorna som lever i den har aldrig varit MP:s starka sida.
MP presenterade också annat under sin dag. Bland annat att regeringen under de kommande åren ska införa en skatt på kemikalier i kläder. Detta med hänvisning till januariavtalet. Men allting annat bleknar vid sidan av visionen av den nya pumplagen.
Miljöpartiet vill bli ett parti för alla, men har också svårt att förstå varför folk inte tycker om partiet. Att man tar tillbaka ett av de minst populära, och dessutom minst effektiva, förslagen någonsin är kanske en ledtråd. Om Bolund tror att det ska öka förtroendet för honom får han nog tänka om.