Sverigedemokraternas partiledare Jimmy Åkesson vill se en folkomröstning om ett utträde ur EU, meddelade han i ett tal härförleden.
Ekonomiskt skulle ett utträde vara mindre lyckat, i alla fall för Sverige. Ett litet exportberoende land behöver finnas i nära kontakt med sina marknader. Att försvåra exporten av trä, papper, kartong, stål, bilar, fordon och allt annat som vi producerar skulle riskera tusen och åter tusen jobb runt om i landet. Framför allt utanför de större städerna.
Ett utträde är ett effektivt sätt att växla upp stad-land-konflikten och försvåra än mer för den som inte vill tvingas till de stora städerna genom att försvåra exporten för svensk industri. Priset kommer vara högst på industriorterna och betalas med arbetslöshet.
Samtidigt finns det en annan bild som är nog så bekymmersam. Sverigedemokraterna verkar i en internationell kontext där man ifrågasätter EU-samarbetet. Inte, som vissa inom den klassiska högern, på grundval av regeringar, federalism och byråkratisk klåfingrighet, utan för att man helt enkelt ogillar ett starkt och enat Europa. Det går på tvärs med världsbilden att själv är bäste dräng. Man vill hellre vara herre på den egna täppan än del i något som är större. Man vill inte se att ett plus ett kan bli mer än två.
Ytterligare utträden ur EU skulle inte bara försvaga unionen, det skulle försvaga hela kontinenten. I den demokratiska världen skulle vi få svårare att stå emot trycket från de auktoritära staterna. Ryssland, Kina, Turkiet och arabstaterna i mellanöstern är länder som aktivt verkar för andra typer av samhällssystem, väsensskilda från vår syn på demokrati och allas lika värde. Splittras Europa kommer de staterna kunna flytta fram sina positioner på vår bekostnad. Världen blir otryggare och mindre förutsägbar. För små stater utan militärt allierade och med en stor granne som bullrar är det en osäker utveckling.
I klartext blir det en ogynnsam utveckling för Sverige. Vi skulle få en tillbakagång till situationen under kalla kriget, där vi skulle stå fattigare och utan allierade i en tid när Ryssland bullrar allt mer. Det är inte en positiv utveckling.
Enfrågepartier, som SD och MP, har den egenheten att de vägrar att hålla flera frågor och politiska mål i luften samtidigt. De gör det enkelt för sig. I stället för att väga för- och nackdelar mot andra samhällsmål så går de in helt och hållet för en sak. Budskapen kan vara förföriskt lockande för det låter så enkelt, det finns bara rätt eller fel. EU-frågan kan dock inte behandlas så enkelspårigt.Ppoängen med EU är att man, som i alla samarbeten, får acceptera vissa frågor som man ogillar för att nå ett större och högre mål. Jobb, välstånd, trygghet och stabilitet i vår del av världen trumfar enskildheterna i EU-frågan.