Regeringspartierna har en splittrad inställning till gruvbrytning och de miljöeffekter som nya gruvor medför. Det är ingen hemlighet att frågor om tillstånd för gruvbrytning exempelvis i Kallak i Jokkmokks kommun, Laver i Älvsbyn, Norra Kärr i Gränna och Bunge på Gotland slitit hårt på samarbetet mellan Socialdemokraterna och Miljöpartiet.
Tyvärr är det berörda företag och kommuner som får lida när regeringen ägnar sig åt internpolitiskt spel. För sex och ett halvt år sedan lämnade Beowulf Mining in en ansökan om bearbetningskoncession gällande Kallak, den största obearbetade järnmalmsfyndigheten i Europa.
Sedan 2017 ligger ärendet för andra gången hos regeringen för beslut. Kommunpolitiker, miljöorganisationer, myndigheter, samebyar och andra berörda intressen har för länge sedan inkommit med sina synpunkter. Ändå dras det slutgiltiga beskedet i långbänk.
Det betyder en del för en glesbygdskommun som Jokkmokk som behöver jobb och skatteintäkter för att klara välfärden. Men regeringens beslutsvånda är också en principiellt och praktiskt viktig fråga av stor betydelse för Sverige som rättssamhälle och gruvnation.
Hittills har Beowulf Mining och dess ägare investerat över 80 miljoner kronor i etableringen. Som företagets vd Kurt Budge skriver i ett pressmeddelande så riskerar naturligtvis hanteringen av Kallak att påverka framtida investeringar. Sverige, som 2013 räknades som världens bästa land för gruvinvesteringar, har sjunkit till plats 16 i Fraser Institute:s rankning av var någonstans i världen det är mest attraktivt för gruvbolag att verka.
I tisdags lämnade Moderaterna, genom riksdagsledamoten Mattias Karlsson från Luleå, in en
KU-anmälan mot statsminister Stefan Löfven, näringsminister Ibrahim Baylan och tidigare näringsminister Mikael Damberg. Anledningen var just att senfärdigheten gällande Kallak anses strida mot förvaltningslagens krav på att förvaltningsärenden ”ska handläggas så enkelt, snabbt och kostnadseffektivt som möjligt utan att rättssäkerheten eftersätts”.
I debatten är det främst gruvmotståndarna i Miljöpartiet som fått klä skott för kritiken från gruvnäringen och kommunalråd. Men som Mattias Karlsson framhåller i sin KU-anmälan så är regeringen kollektivt ansvarig för sina beslut. Och den ytterst ansvarige för beslutsvåndan i frågan om tillstånd för en gruva i Kallak är statsminister Stefan Löfven.
Socialdemokraterna, liksom samarbetspartierna Centerpartiet och Liberalerna, har medverkat till och accepterat senfärdigheten att fatta beslut om Kallak som en del av priset – men som nu framför allt Norrbotten betalar – för att hålla ihop ett irrationellt och nyckfullt regeringssamarbete.