Det tog tre dagar från det att regeringen tillsatte en utredning om lagstiftningen kring religiösa friskolor tills Socialdemokraterna bestämt sig för ett totalförbud. De som redan finns ska ombildas till icke-konfessionella skolor.
Beskedet meddelades av gymnasie- och kunskapslyftsminister Anna Ekström (S) samt civilminister Ardalan Shekarabi (S) på en presskonferens i onsdags och i en debattartikel av Shekarabi i Aftonbladet i måndags. I debattartikeln förklarar Shekarabi att han nu ser i Sverige det förtryck han själv upplevde i skolan i Teheran som liten. Civilministern blir upprörd över skolor som marknadsför sig med ”en religiös uppfostran och tävlan i vem som bäst kan recitera religiösa skrifter”.
I Sverige finns just nu omkring 4 000 friskolor. Av dessa är 66 konfessionella. 54 är kristna, elva är muslimska och en är judisk. Det är ett försvinnande litet antal och väldigt få av dessa skolor har varit föremål för kritik och ännu mer sällan fått anmärkningar.
De kristna friskolorna uppvisar dock en något högre andel elever med utomeuropeisk bakgrund än landets övriga skolor. Dessutom når 83 procent av dessa elever i kristna friskolor upp till kunskapskraven i samtliga ämnen jämfört med endast 43 procent i kommunala skolor. Integrationen fungerar alltså väsentligt bättre i den absolut största gruppen av religiösa friskolor än i skolan i stort.
Och behovet av den judiska skolan är dessutom större än någonsin. Det finns allt färre platser där ens vuxna judar vågar stå för sin religion öppet av rädsla för den egna säkerheten. Att då riskera en av få trygga miljöer för judiska unga är vore oansvarigt.
Religion är inte av ondo. Den skänker frid och mening till många människor. Att påstå att religion inte har en plats i vårt samhälle, i Sverige som är ett kristet land, är direkt inskränkt. Beskrivningen av verksamheterna stämmer inte heller med den dokumenterade bilden. Shekarabi bör snarast förtydliga vilka skolor som agerar så som han gör gällande.
Religiösa skolor är inte för alla. Statistiken visar att de är för ett klart mindretal. Men för dessa kan de vara desto viktigare. Skollagen är trots allt tydlig, eleverna i dessa skolor ska få den undervisning de har rätt till. Och får de det är saken faktiskt i sin ordning. Om de däremot får en undermålig undervisning, fostras odemokratiskt eller utsätts för extremistisk indoktrinering ska verksamheterna läggas ned ögonaböj. Det gäller för alla skolor.
S har förklarat att förbudet mot religiösa skolor är ett vallöfte. Möjligen kan det tas som ett tecken på att det inte kommer att genomföras. Oavsett detta är det ett oansvarigt, populistiskt utspel utan verklighetsgrund. För en gångs skull framstår faktiskt Miljöpartiet som det rimliga regeringspartiet.