Från bokmässan i Göteborg har kritiken mot Ungern gett rubriker. EU-landet, som de senaste veckorna stått i fokus för sin utrullade taggtråd mot människor på flykt, var sedan tidigare utsett till ett huvudtema för årets bokmässa.
Väl tajmat, menade några. Illa valt, menade andra. Aktuellt, alldeles oavsett. Reaktionerna är samtidigt ett exempel på hur politiken tar plats på bekostnad av kulturen.
Under invigningsceremonin på torsdagen reste sig några av de inbjudna ungerska gästerna när den rysk-amerikanska författarinnan Masha Gessen i sitt tal kritiserade den ungerska regeringen.
För den som anlände senare till bokmässan var kritiken mot det ungerska temat inte särskilt närvarande. I den välfyllda mässhallen fanns som vanligt alltifrån trädgårdsböcker till nyutkomna pockets och historiska biografier. I denna bredd av underhållnings- och bildningsverk ryms olika delar av samhället och intresset för en god bok förenar människor med skilda politiska uppfattningar.
Samtidigt tycks de politiska positioneringarna breda ut sig alltmer. I en monter sade en person som varit på bokmässan i olika egenskaper i tio år att den inte bara blivit större, utan just även mer politisk. De politiska samhällsskildringarna måste få ta plats. Men böcker och kultur måste också kunna skrivas och läsas utan ideologiska etiketter och glasögon. Det utrymmet verkar bli allt mindre och det säger någonting om samhället.
Utbildningsminister Gustav Fridolin (MP) som tidigare i år eftersökte ett tydligare genusperspektiv i skolböckerna, var på plats på bokmässan. I torsdags presenterade han tillsammans med kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke (MP) ett slags bildningsdepartement för att öka läslusten i skolan. Ministrarna ska själva ta en aktiv roll det arbetet. Detta är det dilemma den rödgröna regeringen ständigt skapar. Så fort någonting är viktigt vill staten lägga sig i.
Problemet är dock att allt det som är bra, kanske i synnerhet det som har med kulturlivet att göra, inte nödvändigtvis blir bättre av att statsråden lägger mer tid på det. Till slut tycks regeringen ha en lång att-göra-lista fylld av allt utom just sådant som den faktiskt har makt att påverka. Så trängs också utrymmet för människors egna val, handlingar och samarbeten undan.
Inte minst Ungern med sin kommunistiska historia påminner om att ett samhälle inte mår bra av att allt blir en politisk positionering. Att sätta litteraturen i centrum under en bokmässa, och låta politiken vara sekundär, är kanske trots allt det främsta man i dag skulle kunna göra för att manifestera för ett demokratiskt och fritt samhälle.