Anna Kinberg Batra var som väntat den kandidat som Moderaternas valberedning på tisdagen enhälligt föreslog till ny partiledare. I princip alla distrikt har nominerat henne och valberedningens ordförande, Lars-Ingvar Ljungman, framhöll att stödet var starkt. Hon har den erfarenhet som efterfrågas och förmågan att fortsätta utveckla partiet, förklarade Ljungman.
I dag är Kinberg Batra ekonomiskpolitisk talesperson och gruppledare i riksdagen. Tidigare har hon varit ordförande i EU-nämnden och finansutskottet. Posten som ekonomiskpolitisk talesperson kliver hon nu av, men lovade att hålla fortsatt hårt i förtroendet som Moderaterna har byggt upp i ekonomiska frågor. Hon var ödmjuk inför att partiet behöver bli bättre på att svara på väljarnas frågor och låste inte in positionerna. Mer får vi säkert höra på den tidigarelagda extrastämman den 10 januari då hon väljs formellt.
Redan nu slog hon emellertid fast att ”nya moderaterna är bättre än de gamla”. Utgångspunkten att politiken måste vara relevant och framåtblickande är god. Det var så arbetslinjen och den historiska valvinsten för åtta år sedan kom till. Den förändringsviljan bör hon behålla, men även se kritiskt på den nymoderata politik som i valet nyss tappade nästan sju procentenheter i väljarstöd.
En del har sagts om nomineringsprocessen. Lars-Ingvar Ljungman beskrev den som öppen. Valberedningen har talat med partiföreningar runt om i landet. Medialt har bilden varit en annan. Fredrik Reinfeldts snabba reträtt och den tysta utkristalliseringen av hans efterträdare har mött kritik. Det går att önska mer idéburna processer, vilket Kinberg Batra även själv gjorde när en ny ordförande skulle väljas för elva år sedan.
Samtidigt innebär den korta process som det nu blev kring partiledarvalet att fokus kan riktas mot den intensiva politikutveckling som inför stundande val är nödvändig i hela partiet och inte bara i toppen. Dessutom har Anna Kinberg Batra redan hunnit svetsas in i allianskvartetten och ta plats i medierampljuset.
När Reinfeldt på valnatten lät meddela att han till våren skulle lämna över var det få som anade att Stefan Löfven bara skulle klara två månader i regeringsställning innan han aviserade ett nyval. Men så som händelserna nu har utvecklat sig kan Sverige i vår åter få en alliansregering och sin första kvinnliga statsminister. Däri ligger ett symbolvärde. Om Moderaterna tillsammans med allianskollegorna åter lyckas vinna väljarnas förtroende att regera kommer det dock inte att bero på det, utan på förmågan att fortsatt utveckla politiken.