En broschyr delades ut med ett med typsnitt liknande det lekfulla gamla formatet ”Comic Sans” och ett gammalt barnfoto på framsidan från år 1993 föreställande SD-politikern Paula Bieler, 5 år. Även innehållet framstod som hämtat från en annan verklighet, med underrubriker som ”Tiden i mammas mage” och ”Välmående foster”, där förslagen mer konkret handlade om till exempel graviditetspeng.
Det aparta formatet till trots går det att hänga med i att SD valde att tala om barn och familjernas situation. Åkesson framhöll till och med på pressträffen att det var ett partistrategiskt övervägande att försöka vidga partiets politik till att handla mer om ”mjuka” frågor.
Desto tydligare var att SD känner medvind. Åkesson tycktes lägga en djupare betydelse i sina inledande ord från det varma tältet i Almedalen om att det verkar som om SD alltid ”har solen med sig”. Partiet vill, enligt Åkesson, ”visa på bredd” för att växa ytterligare. Att då välja ett tämligen smalt ämne som barnpolitik – och dessutom kalla det ”barnslig politik” – tycks märkligt, men handlade sannolikt om att försöka flytta fokus till välfärden generellt.
Om partiets eget utspel hade någon undermening förtäljer inte utspelet, men det var ingen tvekan om att SD gör allt för att positionera sig som ett alternativ till alla andra partier – även om det så får ske på bekostnad av att partiet självt ses som omoget.
SD:s dag passerade förstås inte utan att invandringen nämndes. Den frågan är den gemensamma nämnaren för de väljare som lagt sin röst på SD. I en opinionsundersökning från Demoskop uppgav många av de väljare som röstade på SD i valet i höstas att frågan var mycket viktig. Enligt undersökningen visade det sig även att många hade röstat på partiet, trots att de egentligen tyckte att ett annat parti var bättre. Detta har kallats signalröstning – att väljarna vill skicka en signal till något annat parti.
Det är tvivelaktigt om dessa så kallade ”nya” SD-väljarna attraheras av udda utformade broschyrer och de allra flesta genomskådar nog också den överansträngda retorik SD använder. De utger sig nu för att vilja värna familjernas självbestämmande, men i själva verket innebär politiken utbyggda bidragssystem och ett växande skattetryck – långt ifrån vad folk vill ha.