Polisen genomgår sin mest omfattande omorganisation på ett halvsekel. Vid årsskiftet blev 21 länspolismyndigheter en myndighet, Polismyndigheten. 28 000 anställda ska organiseras om. Det saknas onekligen inte strukturella utmaningar i omställningsarbetet. Dessvärre bleknar dessa i jämförelse med att politikerna inte verkar vara beredda att betala för den reform som de faktiskt har beställt.
Genomförandekommittén meddelade redan i mars förra året att det saknas två miljarder för de kommande tre åren för att förändringen ska kunna genomföras enligt politikernas önskemål. Något gehör syntes varken i Alliansens eller regeringens respektive budgetförslag för 2015. Paralleller till försvarsreformen år 1994 och 2009 låter sig enkelt göras.
År 1994 blev Försvarsmakten den första myndighetskoncernen som gjordes om till en myndighet. Statskontorets analys av den reformen visar att de styrningsproblem som regeringen ville åtgärda kvarstår. Och att en viktig anledning till detta har varit bristen på resurser. Hur det har gått med försvarsreformen 2009 behövs ingen vidare utläggning om.
Regeringens främsta styrmöjlighet över myndigheter som Försvarsmakten och Polismyndigheten är hur mycket, eller litet, resurser den väljer att satsa på verksamheten. Därför är det beklämmande att politikerna fortsätter att beställa mer än de är villiga att betala och därmed vansköter grundläggande samhällsfunktioner.
Under en treårsperiod läggs 65 miljarder kronor på polisen. Att skjuta till 2 miljarder låter sig dock inte enkelt göras då regeringen tydligen har mycket annat den vill prioritera. Inrikesminister Anders Ygemans (S) svar har hittills varit att han ”har stor respekt för att alla vill ha mer pengar”.
Ygemans svar är bedrövligt. Han likställer Polisen med alla andra intressen som framåt budgettider brukar komma med sina önskelistor. Att sådan nonchalans uttrycks från en S-företrädare bör kanske inte förvåna då rättsstaten sällan har varit ett område partiet har prioriterat. Närpolisreformen på 1990-talet blev det heller inte mycket av. Den dåvarande S-regeringen tog fram hyveln och skar ned över hela linjen, i stället för att skära ned på annat mindre väsentligt än rättsstaten.
Polisen är inte vilken verksamhet som helst. Att vi har en effektiv brottsbekämpning och brottförebyggande verksamhet är ett genuint allmänintresse. Politikerna borde se till att Polisen ges rimliga förutsättningar att genomföra den förändring som den från politiskt håll ålagts att genomföra.