Plastskatten - ett nytt avlatsbrev

Regeringens nya skatt på plastpåsar är ren symbolpolitik. Den åtgärdar inte problemet nämnvärt, utan är till för att rena samveten, snarare än miljön.

Per Bolund (MP)

Per Bolund (MP)

Foto: Claudio Bresciani/TT

Politik2019-06-25 17:00
Detta är en ledare. Artikeln uttrycker tidningens opinionsbildande linje. Norrbottens-Kurirens politiska etikett är oberoende moderat.

Färsk symbolpolitik har levererats av regeringen i form av upptrappat krig mot plastkassar. En skatt på 3 kronor per kasse ska få oss att rygga tillbaka från den behändiga bärhjälpen. Återigen ingenting som regeringen faktiskt kan visa på miljönyttan av. Skattebördan kopplas inte till någon forskning som visar att just svenska plastpåsar är de som flyter runt och förpestar världens hav och floder.

Detta är en fortsättning på en följetong av politik som ska få oss att känna skam. Det har blivit det nya sättet att utöva makt på. Vi ska nu betala skam-skatter för att flyga, åka bil och använda bärkassar, oavsett om det hjälper klimatet eller miljön.

Likheten med medeltidens avlatsbrev är slående. Ett sätt att betala en skuld som vi övertygats av makthavare att vi har, i detta fall den rödgröna regeringen. Den faktiska påverkan på problemet är sekundär. Det är samvetet som ska renas, inte naturen.

Skatten kommer nog att bidra till minskade inköp av plastkassar. Gissningsvis kommer få att vilja betala 6 kronor för en påse varje gång man handlar. Dock kommer man även fortsättningsvis att behöva bära hem varor från affärer, så vad används istället?

Ett alternativ är att köpa papperskassar, som står för 50 procent mer klimatutsläpp än plastpåsen. Ett annat alternativ är tygpåsen som behöver användas 7 100 gånger för att bli mer klimatvänlig än plastvarianten, eller 21 000 gånger om påsen är gjord av ekologisk bomull. Skattens påverkan på förändrat handlingsmönster kan egentligen därför ha negativ påverkan på klimatet.

Sedan 2016 års förordning om plastbärkassar är butiker skyldiga att informera om kassarnas miljöpåverkan och de måste också ta betalt för dem. Bakgrunden är förändringar i EU:s förpackningsdirektiv. Naturvårdsverket har uppdraget att följa upp minskningen, som visat sig vara stor. Långt färre plastpåsar delas ut eller säljs. Men myndigheten kan inte svara på vilket resultat minskningen av plastpåse-distributionen i Sverige haft. Inte hur plasten i haven minskat, eller hur produktionen förändrats, eller vad kunderna ersatt påsarna med. Trots detta trappas ändå åtgärderna upp för att minska användandet ytterligare.

Finansmarknadsminister Per Bolund (MP) kommenterade också skatten i ett pressmeddelande ”Vi står inför ett akut miljöproblem där människors hälsa och djurs överlevnad står på spel. Miljoner djur får varje år i sig plastpåsar och mikroplaster vilket är en katastrof.”

Bolund spelar på pathos, liv och död står på spel. I nästa mening förklarar han att plastpåsar och mikroplaster är orsaken till katastrofen. Han för därmed in en till källa till problemen, mikroplaster, vilken han dock inte föreslår någon lagstiftning för. Mikroplaster kommer i huvudsak från bildäck, tvätt av syntetmaterial och målning av byggnader. En minskning av antalet plastpåsar ändrar inte detta. Förvirringen är total, men symbolpolitik behöver inte förklaras närmare än så. Avlatsbrevet är sålt.

Ledare