Persson gav norrbottningar släng av sleven
Detta är en ledare. Artikeln uttrycker tidningens opinionsbildande linje. Norrbottens-Kurirens politiska etikett är oberoende moderat.
Det framgår i
intervjuboken Aldrig ensam alltid ensam som kom ut för några dagar sedan och som bjuder på en del lokalt norrbottniskt som kan vara av intresse.
"Enkel att läsa"
Ofta hör man talas om vilka fina
relationer landshövding Per-Ola Eriksson, centerns tidigare ekonomiske talesman, ska ha och ha haft med Göran Persson. Men något tack får han verkligen inte i boken för att han generöst hjälpte till med sossarnas valrörelse i Norrbotten i somras genom att bjuda in hela regeringen till en synnerligen välregisserad tvådagarsövning i samtliga kommuner.
Per-Ola Eriksson nämns bara vid tre tillfällen i intervjun. En gång mer än Björn Rosengrens fru Helena Segnestam. Och två av gångerna bara i förbifarten. Och han får inget högt betyg som förhandlare. Persson konstaterar apropå det rödgröna samarbetet att centerledaren Olof Johansson är en bra person, ganska lätt att förstå och lätt att läsa. Och att
"P-O Eriksson är ännu enklare att läsa". Som en öppen bok med andra ord.
Språkröret ljuger
Peter Eriksson i Kalix, miljöpartiets språkrör, har ju också sagts stå Persson nära. Så känns det inte i boken.
Veckan efter valet 2002
beskrev Persson honom som "en person som inte är lojal mot sanningen, måste jag tyvärr säga, utan som ljuger".
Man kan ju fundera över om de satt och ljög för varandra i Sagerska palatsen där Peter Eriksson så småningom blev en ofta sedd gäst Men det var ett par år senare sedan Persson börjat anse att samarbetet gått bättre. Långt ifrån framträdande i boken är dock miljöparitets språkrör utan en
person som nämns i
några sammanhang.
Bitter på Sundström
Men hårda ord riktas även mot partikamrater. Som Anders Sundström i Piteå när han hastigt och lustigt lämnade
regeringen ett par veckor efter valet 1998. Persson stack inte under stol med att han var bitter. Han beskrev det hela som chockartat och som en motgång. En fredagskväll fick han bara ett telefonsamtal från Sundström som meddelade att han lämnade regeringen och att det var facklig information på måndagsmorgonen om att han skulle bli VD för Sparbanken hemmavid. Att han skulle tillträda först flera månader
senare låtsades han inte om. Att han mer eller mindre flydde från regeringen och Stockholm, alltså.
Persson tyckte också att det var märkligt att Sundström
ändå satt kvar i partiets verkställande utskott. Men ville inte ta strid. "När han väl har lämnat så biter han sig ändå fast och det är väldigt konstigt."
"Ett tufft samtal"
Björn Rosengren, landshövdingen och partidistriktets tidigare ordförande, hoppade precis som Anders Sundström av tåget i farten. Under striden om
partidistriktsordförandeskapet i Norrbotten stöttade Persson Rosengren trots att Sundström var en gammal kompis.
Rosengren kom oväntat in i regeringen 1998 "därför att han var känd". När han ville gå efter valet 2002 försökte Persson
hindra honom, hänvisade till valet och att han kandiderat i Norrbotten. Persson ansåg att han hade en moralisk skyldighet att stanna i politiken.
"Vi hade ett tufft samtal där jag inte accepterade att han skulle säga upp sig från regeringen." När Persson senare
insett att Rosengren hade ett
erbjudande från näringslivet bad han att Rosengren inte skulle gå för tidigt och avveckla ordförandeskapet i Norrbotten innan han gjorde det.
"Det gjorde han förstås inte utan han gick till Stenbeck Den som skällts för att vara den mest inkompetente näringsminister vi någonsin haft och som de borgerliga har spottat på, han sugs upp av det näringsliv som de borgerliga hyllar."
Svårt med Ulvskog
Persson säger också att det inte
var någon lätt process att driva
att Marita Ulvskog med rötterna i Luleå skulle bli partisekreterare. Han konstaterar att "Marita är kontroversiell i partiet" och att hon i det läget användes för att försöka ena partiet i EU-frågan. "Det var i väldigt stor utsträckning min utnämning", säger Persson och konstaterar att han inte hade något brett stöd för den i partistyrelsen. "Absolut inte",
konstaterar han.
Persson räknar med att det finns ett tusental personer som sitter i den absoluta fronten i partiet. "Av dessa tusen var det säkert en mycket liten del som tyckte att Marita var rätt val."
Den uppfattningen lär nog fortfarande ha sin betydelse. Efter brakförlusten i valet som Ulvskog bär ett tungt ansvar för så lär hon inte få någon chans att revanschera sig i valet 2010. Det utgår jag ifrån att Mona Sahlin ser till.
Senare avfärdar också Persson henne som möjlig radiochef med att han inte tror att Marita Ulvskog inte skulle vara bra på den posten, "måste jag säga".
Dessutom anser han att "hon snubblade lite där" när det
gällde diskussionen om den folkpartistiska spionskandalen och hon gjorde en jämförelse med våldtäktsmannen och
våldtäktsoffret.
"Lite väl grovt, får man säga", tyckte Persson.
Och det tycker säkert de allra flesta andra också.