”Jag tror att alla inser att om vi ska få en dräglig pension den dag vi slutar att arbeta, då måste vi höja pensionsåldern”, säger hon till Dagens Industri (31/7). Reaktionerna påminner om, dock i mindre skala, de som kom i kölvattnet av dåvarande statsministern Fredrik Reinfeldts (M) uttalande 2012 om att vi i framtiden måste jobba längre än vad vi gör i dag, gärna till vi fyller 75.
Det råder nästintill konsensus om att det kommer att behövas fler arbetade timmar för att pensionssystemet ska vara långsiktigt hållbart. Åtminstone om framtida pensionärer tänker sig pensioner i nivå med dagens. Det är i det ljuset politikers tal om förlängt yrkesliv ska ses.
I pensionsåldersutredningen från 2013 föreslås bland annat att lägsta ålder för uttag av inkomstpension höjs från dagens 61 till 63 år och att rätten att behålla sin anställning höjs från 67 till 69 år. Frågan är politiskt känslig, särskilt då de som vill styra över den – politikerna – möter stor misstro på detta område. Dessutom finns det något djupt provocerande med att vanligt folk får skrivet på näsan hur länge de bör arbeta.
Sverige har visserligen varken någon enhetlig eller formell pensionsålder. Vi har i stället en flexibel pensionsålder, dock inom vissa strikta ramar. Det går att lyfta statlig pension från 61 års ålder, men man har laglig rätt att vara kvar i anställning fram till 67. Tjänstepension går att ta ut redan vid fyllda 55 år.
Men många som vill vara kvar i yrkeslivet längre än till 67 pensioneras mot sin vilja. Detta trots att de kan utföra arbetet. Det är en samhällsekonomisk förlust och gynnar inte pensionssystemets hållbarhet. Det kan också innebära avsevärd försämring vad gäller livskvalitet för den enskilde.
Det är i dag relativt enkelt att sätta sig in i hur ens pension skulle se ut beroende på när man börjar ta ut den. Även detta talar för ett system som sätter medborgaren i centrum och ger var och en rätt att bedöma när pensionen är tillräckligt stor för att man ska sluta arbeta.
Dessutom bör kopplingen mellan ålder och anställningstrygghet slopas snarast. Huruvida någon ska ha rätt att behålla sitt jobb bör inte vara relaterat till ålder utan till möjligheten att utföra sina arbetsuppgifter. Politikerna bör ta ett steg tillbaka från pensionsfrågan och låta folk själva avgöra när de har råd att gå i pension.