Regeringen ska se över möjligheterna för statsråd att ta ut statsrådspension. Det är en välkommen översyn.
De tidigare statsministrarna Göran Persson (S) och Fredrik Reinfeldt (M) har båda utnyttjat systemet genom att samla sina miljoninkomster i bolag och tagit ut pensionen vid sidan om, vilket väckt en rättmätig upprördhet bland vanligt folk.
Att tidigare ministrar kan kvittera ut furstliga pensioner och ändå jobba som högavlönade PR-konsulter och föredragshållare med mera är direkt stötande, liksom att ”pensionsåldern” för de som varit statsråd i sex år är 50 år.
Har man varit minister eller generaldirektör är man per definition anställningsbar och till arbetsmarknadens förfogande efter uppdragets slut. Om nu en exminister till äventyrs skulle ha svårt att hitta ett jobb, när det gäller politiskt tillsatta jobb finns ju trots allt risken att personen i fråga inte efterfrågas på arbetsmarknaden, så finns ett socialförsäkringssystem. Precis som för alla andra medborgare.
Att vara minister är ett ansvarsfullt och slitsamt uppdrag som förtjänar en god ersättning. Efter avslutat uppdrag är det rimligt att staten erbjuder ett avgångsvederlag som kompensation för en tvingande karenstid som borde införas för att hindra att exministrar säljer sina insikter i statsförvaltningen till pr-bolag och andra intressenter.
Ersättningen till statsråden måste ses över och det är bra att det nu blir av. Precis som civilminister Ardalan Shekarabi (S) påpekar på DN Debatt (26/8) är ersättningarna en viktig förtroendefråga.
Vem tar nu Fredrik Reinfeldts (M) alla tal om arbetslinjen på allvar, efter att han kvitterat ut 1,5 miljoner kronor i ”bidrag” från staten? Men å andra sidan har han varit flitig och jobbat ihop en vinst på 7,5 miljoner kronor under 15 månader. Inte illa för en nybliven småföretagare.
Det verkar onekligen som om tunga ministerposter blivit ett viktigt karriärskliv för att sedan kunna bli rådgivare till investmentbanker och börsbolag. Det är i och för sig bra att tidigare ministrar kan försörja sig, men då ska de inte samtidigt få ersättning av staten under tiden.
Förhoppningsvis blir det en bred uppslutning kring förändrade och snålare statsrådsersättningar.
Även om det inte är ett vanligt jobb att vara statsråd så ska utgångspunkten vara att man ska försörja sig själv, precis som för alla andra. Det är synnerligen viktigt för medborgarnas förtroende för politiker och höga tjänstemän att dessa inte upplevs sko sig på skattebetalarnas bekostnad.