Den nuvarande demokratiutredaren Olle Wästberg såg en farhåga när han i oktober för sju år sedan höll tal vid nedläggningen av Styrelsen för psykologiskt försvar, SPF: ”Att ingen myndighet kommer att ha ’psykologiskt försvar’ i sitt namn kan komma att innebära mindre fokus just på informationens roll inom försvaret av Sverige.”
Den kapacitet för att hantera och bemöta informationskrigföring som Sverige byggde upp under kalla kriget har sedan flera år monterats ned. SPF, som tidigare hette Beredskapsnämnden, lades ner år 2008 och uppgifterna övertogs av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB. Redan innan alliansregeringen genomförde denna förändring hade de delar av verksamheten som handlade om planering för krig lagts ner i början av 2000-talet.
Det försämrade säkerhetspolitiska läget och den ryska propagandan som riktas mot Sverige har gjort att det psykologiska försvaret åter diskuteras.
Många av dem som har engagerat sig i frågan konstaterar att Sverige i dag är sämre rustat än tidigare för informationskrigföring. Även om MSB formellt sett har ansvar för det psykologiska försvaret, och också myndigheter som Totalförsvarets forskningsinstitut arbetar med frågorna, verkar Wästberg ha fått rätt i sin farhåga från när SPF lades ner. Moderaternas försvarspolitiske talesperson Hans Wallmark vill råda bot på detta och förklarade i en debattartikel i Svenska Dagbladet (23/7) att partiet vill utreda möjligheten att återupprätta det psykologiska försvaret som egen myndighet.
Förslaget är välkommet eftersom det, som Wallmark skriver, finns behov av att samla kompetens som kan återupprätta det psykologiska försvaret som egen myndighet och bemöta desinformation. Det gäller såväl den ryska propagandan som den från terrornätverk som Islamiska staten. En statlig expertmyndighet kommer dock aldrig att ensamt kunna bemöta de myter som sprids på nätet och i andra forum – och bör lämpligen inte heller göra det i ett öppet samhälle.
Det krävs ökad medvetenhet på ett individuellt plan om var information kommer ifrån och förbättrad förmåga till källkritisk granskning. Här har både media och skolan ett ansvar. Det finns, som försvarsdebattören Annika Nordgren Christensen skrivit i Axess, emellertid ingen anledning att reagera med panik över det påverkansarbete som förs mot Sverige. Att informationskrigföringen tas på allvar från politiskt håll är likväl viktigt. Och att åter förstärka den psykologiska försvarsförmågan bör vara en självklar del av en större upprustning av försvaret.