Nämndemannasystemet som syftar till att skapa insyn i domstolarna har gång på gång dömts ut för att vara omodernt. Ändå har systemet, som Advokatsamfundets generalsekreterare Anne Ramberg uttryckt det, överlevt sig självt.
I höstas uppmärksammades det att förtroendet för migrationsdomstolarna riskerar att undergrävas då fler sverigedemokratiska nämndemän, i och med valresultatet, fått uppdragen. Under våren avslöjade Expressen att några SD-nämndemän skrivit rasistiska kommentarer i olika nätforum. Att invandringskritiker är med och avgör asylärenden i migrationsdomstolarna drar frågan om rättsosäkerhet till sin spets, men förtroendet för domstolarna påverkas också av misstankar om att andra i stället ska döma mer generöst. Utfallet får inte godtyckligt bero på nämndemännens partitillhörighet.
Dessvärre verkar det finnas fog för denna oro.
Nationalekonomen Linna Martén presenterade i dagarna en genomgång av över 15 000 asyldomar från migrationsdomstolarna i Stockholm, Göteborg och Malmö mellan åren 2011 och 2013. Undersökningen, som ska ingå i hennes doktorsavhandling vid Uppsala universitet visar att nämndemännens politiska bakgrund spelar roll vid avgöranden i domstolarna.
Sannolikheten att få asyl minskade om en SD-nämndeman satt med i rätten. Möjligheten att få asyl ökade i stället om det var nämndemän från Kristdemokraterna som var med och dömde. Även när nämndemän från Vänsterpartiet och Miljöpartiet satt med var sannolikheten för bifall i en asylansökan högre.
Det hade varit intressant att ta del av en liknande studie över om nämndemännens partitillhörighet påverkar utfallet i andra fall än migrationsdomar. Kan till exempel skattemål i förvaltningsdomstolar eller ärenden om tvångsomhändertaganden av barn ha påverkats?
Redan nu bör nämndemannasystemet emellertid reformeras, eftersom det har uppenbara legitimitetsbrister. Det gäller åtminstone rekryteringen via politiska partier. När detta utreddes för två år sedan (SOU 2013:49) var förslaget emellertid inte att ta bort rekryteringen via politiska partier helt, utan bland annat att i stället komplettera den med att också låta allmänheten söka.
En viss risk att även personer som inte är med i något parti kan låta sina åsikter ta överhanden finns förstås. Det centrala är snarast ökad transparens om nämndemannasystemet fortsatt ska överleva. När ökad insyn i nämndemannasystemet, som ju syftar till att allmänheten ska ha insyn i rättsprocesserna, blir behövligt, är frågan om det inte finns något mer lämpligt sätt att tillgodose gemene mans inblick i domstolarna?