Sommartider innebär semestertider. Inom vården medför detta ofta brist på personal och att kompetensen och erfarenheten minskar. Inom hemtjänsten verkar frånvaron av rätt sorts kompetens och underskottet på utbildning däremot vara ett permanent tillstånd.
Yngve Gustafson, professor i geriatrik, och känd från bland annat SVT:s serie Sveriges bästa hemtjänst har arbetat med patienter på äldreboenden och bedrivit forskning om äldreomsorg i mer än 30 år.
Han beskriver en misär bland de äldre som nästan är svår att ta till sig. Kvaliteten på äldreomsorgen varierar förstås - både mellan och inom kommunerna - men bara det faktum att 75 000 svenskar faktiskt svälter och att 15 000 årligen riskerar att dö av undernäring räcker för att visa att något har gått riktigt snett. Gustafson pekar på äldreboenden där det kan gå 17 timmar mellan måltiderna och en allmänt utbredd felmedicinering som hänger samman med avsaknad av fortbildning hos dem som tar hand om våra äldre.
Att vårda äldre på ett medicinskt korrekt sätt kräver kompetens och resurser, istället är det ofta ung och oerfaren vårdpersonal som ska upptäcka och hantera undernärda och multi-sjuka äldre. Resultatet blir att det begås misstag inom hemtjänsten i en helt annan skala än på vårdinrättningarna.
Ungefär 400 000 personer i Sverige har kommunal hälso- och sjukvård. Enligt ett pilotprojekt som omfattade 600 journaler hade nästan varannan patient, eller 43 procent, drabbats av skada, oftast fallskada, läkemedelsproblem, infektioner eller trycksår. 38 procent hade vårdrelaterade skador. Mörkertalet är stort och någon mer omfattande studie finns inte, men skillnaden är ändå markant mot sjukvården där en tiondel drabbas av en undvikbar skada.
I valet mellan att låta patienten behandlas i hemmet eller beredas plats på äldreboende så kan hemtjänsten ur kommunpolitikernas synvinkel synas mer rationell och billigare. Samtidigt ökar då alltså risken för skador vilket i slutändan medför mänskligt lidande och ett större vårdbehov.
Denna mörka bild är inte entydig. Exemplen på misskötsel, vanvård och slarv är dock alldeles för omfattande för att inte lyftas fram i ljuset. När vård och omsorg debatteras handlar det oftast om sjukhus och vårdcentraler, inte om den de facto diskriminering som våra allra äldsta utsätts för. För själva är de ingen röststark grupp.