Färska siffror från Brottsförebyggande rådet, den så kallade nationella trygghetsundersökningen, bekräftar den bild man under en längre period kunnat ta del av i medierna. Andelen svenskar som uppger att de utsatts för brott ökar.
I kategorin brott mot enskild person, som innefattar allt från hot och trakasserier till personrån och misshandel, anger 26,4 procent att de har drabbats under 2018. År 2017 var andelen 24,7 procent och 2016 23,1 procent.
Att så hög andel meddelar att de fallit offer för brott det senaste året är ett kraftigt underbetyg för polisen och rättsstaten. Samtidigt oroar sig hela 43 procent i stor utsträckning över brottsligheten i samhället.
Under den påstått feministiska regeringen är det framförallt kvinnor som känner allt större oro i sin vardag. Nästan varannan (45 procent) kvinna i åldern 20–24 år uppger att de ofta tagit en annan väg än den närmaste på grund av rädslan att utsättas för brott.
Dessvärre är det en otrygghet som ofta är baserad på egna erfarenheter. Kvinnor i samma åldersgrupp är också den grupp som i störst utsträckning (34,4 procent) anger att de utsatts för sexualbrott.
I ett pressmeddelande säger Sofie Lifvin, utredare på Brå:
”Att tillvaron begränsas är en allvarlig konsekvens av oro för att utsättas för brott som främst drabbar de enskilda kvinnorna, men i förlängningen är det ett problem för oss alla, om målet är att vi ska ha ett jämställt samhälle.”
Förr om åren var ett antal vänsterinfluerade kriminologer och kommentatorer snabba med att påpeka att den upplevda otryggheten var en känsla som inte hade täckning i verkligheten. Den bortförklaringen har blivit mindre vanlig eftersom den ökande oron motsvaras av en ökande av brottsutsatthet i Brås nationella trygghetsundersökning.
Mot bakgrund av den ökade utsattheten för brott är det inte konstigt att lag och ordning seglat upp som den tredje viktigaste frågan i Novus senaste mätning av svenska folkets viktigaste politiska frågor. Att regeringen inte gör samma prioritering är en gåta.
Lag och ordning är inte en budgetfråga vilken helst. Staten är skyldig att upprätthålla trygghet och skydda medborgarna mot inre och yttre hot. Så länge polisen och åklagarväsendet inte får de resurser som krävs, och ordentlig lagstiftning i ryggen, förvånar det knappast om otryggheten och brottsutsattheten ökar i framtiden.