Det blir allt svårare att värja sig från känslan av ett samhälle i förfall. Tillståndet inom polisen är kanske den enskilt viktigaste källan till den otrygghet som många känner. Samtidigt som det inträffar dödsskjutningar var och varannan dag så minskar antalet uppklarade brott.
Även om vänsterdebattörer och kriminologer hävdar att brottsligheten är under kontroll lär deras bedyranden inte påverka den tilltagande känslan av oro för att utsättas för brott som främst många kvinnor känner.
Livesändningen i en Facebook-grupp av vad som nu är en misstänkt gruppvåldtäkt av en kvinna i Uppsala borde rimligen sätta punkt för debatten om huruvida brottsligheten i Sverige är något att oroa sig för. Att tre män förgriper sig på en värnlös kvinna är i sig fruktansvärt och uttryck för en vidrig kvinnosyn.
Detta fall ger upphov till viktiga frågor om hur de misstänkta själva ser på sina handlingar. När det gäller brott finns det en allmän föreställning om att brottslingen någonstans inser att denne handlat fel och förväntas känna ett visst mått av skuld.
Om man sänder ett pågående övergrepp på nätet, för allmän beskådan (om än i en sluten Facebook-grupp – i detta fall med tiotusentals medlemmar), så säger det en del om hur de misstänkta gärningsmännen ser på sina handlingar. Den slutsats man frestas att dra är att de helt enkelt inte bryr sig om sitt offer och begår dessa handlingar helt utan att skämmas. Mycket i rapporteringen i fallet tyder på att gärningsmännen kände en viss stolthet över sina handlingar.
Om det är så har vi verkligen något att oroa oss för: normupplösning. Att individer eller grupper inte känner sig bundna av de moraliska normer som råder är djupt oroande.
31 procent av kvinnorna i åldrarna 16–79 år i Brottsförebyggande rådets, Brå, trygghetsundersökning (2016) känner sig inte trygga när de vistas ute. 12 procent vågar inte ens lämna sitt hem. Det är sexualbrotten som oroar mest. Oron är inte obefogad. Andelen som utsatts för sexualbrott har nästan fördubblats mellan åren 2005 och 2015 enligt Brå.
Det minsta medborgarna kan begära är, förutom en fungerande polisorganisation, att staten går till botten med den tilltagande otryggheten. Det handlar både om att bura in brottslingar och att ta reda på vilka som begår brotten och hur deras världsbild ser ut. Den nuvarande utvecklingen måste brytas. Alla ska kunna röra sig fritt i samhället utan att få sitt liv begränsat av oro och rädsla.