År 2015 ska den 14:e upplagan av Svenska Akademiens ordlista, SAOL, ges ut. Redaktörernas arbete uppmärksammades i samband med att Språkrådet presenterade sin återkommande lista över årets nyord (DN 27/12).
Naturligtvis måste ordlistor uppdateras regelbundet. Språket berikas ständigt med nya ord, dels för att vi lånar in och försvenskar utländska uttryck, dels för att nya uppfinningar och företeelser får namn. Så ger de nya orden i den senaste upplagan av SAOL, som kom 2006, en ögonblicksbild av samtiden just då. Visst säger ord som "aktiebubbla", "bonusbarn", "försvarsnedläggning", "intimisering", "mediedrev", "personvalskampanj", "plastmamma", "spinndoktor", "svenne", "utseendefixerad", "lyxrenovera" och "överbelåna" något om 2000-talets första decennium?
Ändå måste frågan ställas om redaktionen bakom SAOL hänger med sin tid. Själva utrensningssträvan verkar obsolet i det digitala tidevarvet. När SAOL skulle rymmas mellan hårda pärmar var redaktionen självklart tvungen att stryka gamla ord för att få plats med nya. Men nu, när SAOL har obegränsat med utrymme på nätet och boken skulle kunna vara en "light"-version, är det språkpolismässigt att nitiskt rensa.
Ändå gör man det. "Gamla och oanvända ord ska bort", säger SAOL:s huvudredaktör till DN.
Metoden för att rensa framstår som ur led med tiden. SAOL-redaktionen har en egen språkbank där förekomsten av ett visst ord avgör om det får vara med i den nya upplagan. Men språkbanken består till största delen av tidningstexter.
Det är ett problem, eftersom tidningsbranschens strukturella omvandling förmodligen innebär att tidningarnas ordrikedom har minskat de senaste åren. Dels har många morgontidningar gått från broadsheet- till tabloidformat, vilket innebär större bilder och kortare texter. Med kortare texter följer ett enklare språk, med färre ovanliga eller komplicerade ord.
Dels riktar allt fler medieföretag sitt intresse mot nätet. När prenumeranterna på papperstidningarna blir färre blir målet bra klickstatistik på nätet. Men klickvänliga nätartiklar ser annorlunda ut än traditionella morgontidningsartiklar. De är kortare, skrivna på ett enklare språk och handlar gärna om sådant som väcker klicksug. Det är ingen slump att Språkrådets lista över nyord 2013 innehåller ord som "5:2-diet", "hämndporr", "hästlasagne", "selfie" och "twerka".
Redaktionen bakom SAOL verkar alltså ha missat tidningsbranschens strukturomvandling, eftersom man låter tidningsartiklar utgöra grunden för ordurvalet. I stället borde urvalet i högre grad bygga på akademisk litteratur, skönlitteratur och olika tidskrifter. När dagstidningstexterna blir kortare och enklare är det i dessa textsammanhang som "gamla" ord lever vidare.
En alltför hård utrensning är inte bra. För precis som de nya orden från 2006 säger något om tidsandan, kan man anta att ord som "fri- och rättigheter", "blygselrodnad", "gammelmansvisdom", "obskurant", "katedervana", "likviditetsstärkande" och "decentralisation" säger något. Dessa ord försvann ur SAOL 2006.