Tyska tidningen Der Tagesspiegel publicerade nyligen en lista över 33 293 personer som de beräknar har dött på väg till Europa. Listan sträcker sig över många år och är på inget sätt uttömmande. Listan är ett rörande dokument som mer än något annat visar varför asylrätten måste reformeras. Det är ovärdigt att med en närmast religiös övertygelse vägra uppdatera och modernisera ett så föråldrat regelverk som har livsavgörande betydelse för så många människor.
Asylrätten formades av andra världskriget. Människor hade flytt och befann sig redan i olika europeiska länder. Där skulle de söka asyl. Det var också en tid då resandet var väldigt fritt för dem som hade råd men något många aldrig kunde drömma om.
Sedan dess har utvecklingen gått i rekordfart. Globaliseringen har spritt välståndet som tidigare var förbehållet en mycket liten del av världens befolkning till väsentligt större grupper. Många vill också få det ännu bättre, en högst förståelig vilja. Asylsystemet tvingar människor att riskera livet vare sig de är på flykt eller i jakt på bättre ekonomiska omständigheter, men svårigheterna resulterar också i en könsobalans. Det är en överväldigande stor andel män som tar sig till Europa.
Det görs ständigt gällande att asylrätten med anledning av sitt ursprung i internationella överenskommelser skulle vara bortom utveckling. Men asylrätten är inte guds ord ristade i stentavlor. Det är en juridiskpolitisk konstruktion bland alla andra och är lika möjlig att förändra som det internationella regelverket för flygtrafiken. Det skapades för att hantera den situation som fanns då, och måste göras om eftersom det förvärrar dagens situation snarare än förbättrar den.
Asylmottagning är inte villkorslös. De som får asyl förväntas anpassa sig till sitt nya hemland och de som ger asyl ska tillhandahålla ett skydd och möjligheter till ett värdigt liv. Det är mer än tomma ord, eller ska åtminstone vara det. Ett land som inte kan erbjuda säkerhet och utsikter för ett gott liv kan heller inte ge asyl i någon meningsfull betydelse. Det är inte en fråga om huruvida det får finnas ett tak, omständigheterna dikterar att det finns en maxgräns. Hur många man vill ta emot upp till det antalet är däremot en politisk fråga.
Det finns inga anledningar att tvinga människor att ta sig till Europa för att söka asyl. Det äventyrar människors liv och hälsa, gynnar organiserad brottslighet och skapar strukturella orättvisor där kvinnor och barn är förlorarna. Mycket kan göras genom att tolka det nuvarande regelverket med en medvetenhet om hur världen har förändrats. Resten måste åstadkommas tillsammans med andra länder. Att låta bli vore inhumant och kommer bara att leda till nya listor över döda i framtiden.