Lex Laval ska rivas upp. Det skriver riksdagsledamoten Marie Granlund (S) på Dagens Nyheters debattsida (30/9) och river samtidigt upp en infekterad historia som tog sin början på Vaxholm luciamorgonen 2004.
Lettland kom med i EU 2004. Sedan sommaren det året hade det lettiska byggbolaget Laval un Partneri tack vare den fria rörligheten arbetat med en ombyggnation av en skola i Vaxholm. LO-förbundet Byggnads ville dock att bolaget skulle teckna svenska kollektivavtal och satte det i blockad. När medarbetarna kom till jobbet på morgonen den 13 december möttes de med slagorden ”go home, go home”.
Byggnads har fått ägna mycket tid åt att försöka ge en annan tolkning av det aggressiva och protektionistiska synsätt som så tydligt uppvisades. Efter flera turer, bland annat sedan det lettiska dotterbolaget gått i konkurs 2005, togs fallet upp i EG-domstolen. Facket förlorade. Domen slog fast att det hade gått för långt i sina krav. Detta ledde till att den svenska utstationeringslagen ändrades: Lex Laval trädde i kraft 2010.
LO har aldrig gillat lex Laval. Efter att den rödgröna regeringen tog över kom nya direktiv i den parlamentariska kommitté, Utstationeringskommittén, som tillsattes av alliansregeringen 2012 i syfte att utvärdera skyddet av utstationerade arbetstagares rättigheter. När S-ledamoten Marie Granlund som har varit kommitténs ordförande nu presenterar resultaten står det klart att LO fått sin vilja igenom.
Lex Laval ska rivas upp, fackens rätt att ta till stridsåtgärder för att verka för kollektivavtal ska i stället utökas och facken ska få ökade kontrollmöjligheter. Mot detta reserverar sig av förklarliga skäl allianspartiernas ledamöter i kommittén. Svenskt Näringsliv har också ställt sig kritisk till att den fria rörligheten för tjänster riskerar att inskränkas.
Förslagen ligger inte i linje med den samförståndsanda som bör prägla den svenska modellen. Tvärtemot hur Socialdemokraterna motiverar förslagen riskerar dessa snarast att försvaga modellen på svensk arbetsmarknad.
Att LO finansierar Socialdemokraterna och sitter med i dess verkställande utskott förskönar knappast heller bilden av att fackens makt nu ensidigt ska stärkas. Anmärkningsvärt är också att partiet inte bara vill riva upp lex Laval på svensk nivå utan även vill gå vidare med ett så kallat ”socialt protokoll” på EU-nivå, vilket lär medföra ökad byråkrati, hämma rörligheten – och därmed försämra konkurrensen.
Trots att flera studier har visat att farhågorna om att löner dumpas av utstationerad arbetskraft inte stämmer tycks det vara här fackens sko klämmer. LO har med andra ord en del kvar att bevisa för att bilden av en fackföreningsrörelse som bara värnar de sina ska förändras.