Offra kaffet för EU?

För att förmånerna av ett EU-medlemskap faktiskt ska vara mer värda än en kopp kaffe krävs det att unionen fokuserar för dess verkliga syfte.

EU-budgeten. Ta chansen och skär ned på utgifterna.

EU-budgeten. Ta chansen och skär ned på utgifterna.

Foto: Virginia Mayo

Politik2018-01-10 06:00
Detta är en ledare. Artikeln uttrycker tidningens opinionsbildande linje. Norrbottens-Kurirens politiska etikett är oberoende moderat.

Brexitnotan har blivit ett etablerat begrepp när det talas om Storbritanniens pris för att lämna EU. Att medlemsländerna snart är 27 i stället för 28 till antalet ser dock även ut att innebära ökade kostnader för de som blir kvar i unionen. I alla fall om EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker får bestämma.

När Storbritannien lämnar EU och därmed slutar betala sin avgift kommer landet att lämna efter sig ett hål i budgeten på 12–13 miljarder euro per år. Hur det hålet ska hanteras måste EU-länderna komma överens om före maj, då långtidsbudgeten för 2020–2026 ska vara klar och presenteras.

Junckers lösning på problemet är att medlemsländerna måste betala mer för att täcka upp för brexit. På en presskonferens (8/1) framhåller han att EU-avgiften i dag är låg, eftersom den inte kostar mer än en kopp kaffe om dagen för var och en av ländernas skattebetalare. ”Jag tycker att Europa är mer värt än en kopp kaffe om dagen.”

Att Juncker och EU-kommissionen inser att något måste göras för att budgeten ska gå ihop efter brexit är visserligen positivt. Att direkt föreslå höjd avgift som en lösning är dock att se förbi chansen att spara och rensa i den allt mer vidsträckta floran av utgiftsposter.

I nuläget finns det nämligen en hel del områden där EU har ett onödigt finger med i spelet. Däribland olika former av subventioner och stöd till allt från jordbruk till trampolinparker och snart även interrailkort för 18-åringar.

EU ska nämligen först och främst fokusera på att bevara den fria rörligheten för varor och tjänster, vilket var det ursprungliga syftet med ett europeiskt samarbete. Om detta verkligen var EU:s huvudfokus skulle ländernas avgift kunna sänkas och pengar ändå kunna sparas.

Att skära ned på subventioner när de väl införts görs dock av naturliga skäl inte utan protester. De som börjat ta EU-stöd för givet torde inte vilja släppa det utan strid. Detta ger också anledning att tänka efter en extra gång innan nya subventioner införs. Till slut går det nämligen inte att höja avgifterna längre, utan enda alternativet blir att skära ned.

Förhoppningsvis kommer EU:s budgetförhandlingar under våren också att landa i den slutsatsen. För att förmånerna av ett EU-medlemskap faktiskt ska vara mer värda än en kopp kaffe krävs det nämligen att unionen håller sig i skinnet och fokuserar för dess verkliga syfte. Annars kommer fler och fler att föredra dryck framför europeiskt sällskap till fikat. (SNB)

Ledare