Ny äldre i kläm i Gällivare
Detta är en ledare. Artikeln uttrycker tidningens opinionsbildande linje. Norrbottens-Kurirens politiska etikett är oberoende moderat.
Många minns säkert 81-årige Oskar Holmgren som tvingades kvar på sjukhuset under tre månader på grund av en tvist om sondmatningen mellan kommunen och landstinget. Under tiden medan byråkraterna stångades så rullades han fullt frisk mellan
tio olika salar, i stort sett en ny varje vecka. En högst ovärdig behandling av en gammal
människa.
Stenbumlingarna fram
Nu är det 71-åriga Elisabet Tano som har kommit ordentlig i kläm på ett upprörande sätt.
"Jag vill inte bli fånge på ett sjukhem", säger hon till NSD.
Man tänker nämligen skicka henne till ett kommunalt sjukhem för dementa. Och dit vill hon för allt i världen inte eftersom hon provat på det och tyckte att det var vidrigt. Hon vill nu bara hem till villan för att möta våren, men behöver lite hjälp av hemtjänsten.
Det borde väl inte vara några problem. Helst som platser på sjukhem sannerligen inte är gratis
Men i Gällivare
rullar man fram stenbumlingarna.
Hemtjänst i tre år
Elisabet Tano anses vara för stor och tung. Trots att hon har förlorat 20 kilo under tiden på sjukhuset och trots att hon under tre år haft hjälp av hemtjänsten. Fyra
gånger om dagen. Trots att hon är 180 cm lång
Men nu är det plötsligt
besvärligt.
Fackets skyddsombud talar om risker för personalen och tycker att arbetsgivaren/kommunen gör rätt som stoppar in Elisabet Tano på ett sjukhem, där hon vantrivs bland dementa. Annars kan det få negativa konsekvenser för personalens hälsa. De
anställdas arbetsmiljö är lika viktig som brukarens rättigheter, dundrar han.
Och det är väl hans uppgift också. Sedan kan man fråga sig varför ingen protesterat under de tre år Elisabet Tano hade hemtjänst och varför det sker just när hon legat på sjukhus och vill hem till villan igen.
Gott om hjälpmedel
Socialnämndens ordförande
Rita Poromaa (s) betonar att man har rättighet att erbjuda andra insatser när man inte kan utföra dem i hemmet.
Byråkratiskt så det förslår
Det mänskliga hänsynen
verkar puts väck.
Elisabet Tano är inte unik. Hon har många medsystrar och medbröder runt om i landet. Och det finns gott om hjälpmedel som underlättar för dem och som också skulle kunna ge hemtjänsten en hjälpande hand när det gäller Elisabet Tano.
Men från kommunalt håll
verkar man inte intresserade. Det är enklare att skyffla in en fullt frisk person som är medicinskt färdigbehandlad på ett sjukhem bland dementa än att försöka sätta in de resurser som krävs för att hon ska kunna bo kvar hemma.
Och för att ge henne ett
drägligare och mer intressant liv.
Måste överklagas
Den här frågan måste snarast omprövas. Kommunen har en skyldighet att försöka tillgodose de önskemål som finns. Och att försöka bidra till enskildas livskvalitet.
Det duger inte att passa på att dänga igen dörrarna för någon som tillfälligt vårdats på sjukhus. För det är exakt vad man verkar ha gjort i Gällivare.
Driver kommunen på i den här frågan så utgår jag ifrån att beslutet om att placera Elisabet Tano på det kommunala sjukhemmet överklagas.
När det gällde Oskar Holmgren krävde Socialstyrelsen att han skulle få åka hem. Det är svårt att se något annat rimligt ställningstagande i det här
fallet om det nu ska behöva gå så långt.
Det går ju att lägga in backen på socialkontoret också. Och gasa för fullt! Om man inte vill ha smäll på fingrarna.