Detta är en ledare. Artikeln uttrycker tidningens opinionsbildande linje. Norrbottens-Kurirens politiska etikett är oberoende moderat.
Vid ett möte i mitten av juni enades den så kallade G8-gruppens säkerhets- och inrikesministrar att utreda varför nya generationer hemfaller åt terrorismens idéer och praktik. <BR>Den brittiske ministern Charles Clarke förklarade att hotet från terrorismen förändrats och att ?vi måste få rätt kunskap om den förändringen?.<BR>Dagen efter att London firat att det är staden som hälsar hela världen välkommen till OS 2012 kunde premiärminister Tony Blair bara konstatera att terrorismen, ny eller gammal, slagit till igen. Förvisso väntat, men likafullt tragiskt omskakande.<BR>Förövarna, vilka de än är, har ånyo sänt en signal om vad de kan åstadkomma. Det finns alltför många exempel: gasdöden i Tokyos tunnelbana 1995, Nairobi och Dar es Salaam 1998, New York 2001, Bali, Casablanca, Istanbul, Moskva och om och om igen i Israel och nu i Irak.<BR>Mest liknar dådet i London sprängningen av förortståg i Madrid 11 mars 2004, med nära 200 döda.<BR>På dagordningen<BR>Terrorismen har, med USA som pådrivare, länge stått högt på dagordningen under den toppmötesserie, G7, som inleddes på franskt initiativ för att hantera den globala ekonomin efter oljeprischocken i mitten av 1970-talet. Ämneskretsen har utvidgats. Den här gången hade värden Blair tidigt gjort klart att han ville prioritera klimat och bistånd.<BR>Men terroristernas international ville annorlunda. Dock: reaktionen från britterna, beprövat pålitliga inför utmaningar alltsedan Hitlers bombkrig, från Blair och dennes kolleger samlade i Gleneagles i Skottland, visar att det i dagsläget finns ett politiskt säkerhetsnät som hindrar att terroristerna, med Blairs ord, skulle kunna påtvinga världen sin extremism.<BR>Särskilt USA framhäver den internationella terrorismen som det största hotet mot fred och säkerhet. Man syftar på dem som sedan 1990-talet angriper de värden som är grunden för västdemokratierna.<BR>På plats i Gleneagles är företrädare för regimer som med fog kan sägas ägna sig åt terror mot sina egna medborgare. Men också de ? Ryssland och Kina ? kan solidarisera sig med Londonborna.<BR>Om det finns en internationell terrorism så finns det alltså också en internationell anti-terrorism.<BR>Terrorns historia<BR>För britternas del var terrordåd länge något som förknippades med den irländska våldsrörelsen IRA:s metoder för att återförena Nordirland med resten av Irland. ?Inhemska? orsaker till de aktuella dåden var dock denna gång uteslutna, till skillnad från i Madrid i fjol där regeringen först, och felaktigt, lade skulden på baskiska terrorister.<BR>Den vänster- och högerterror som Västtyskland och Italien drabbades av från slutet av 1960-talet gick Storbritannien förbi. Rasism och främlingsfientlighet har skördat offer, men Storbritannien har trots sitt djupa internationella engagemang inte tidigare sett urskillningslösa terrordåd som har sin orsak på annat håll. Så var fallet med terrorn i Frankrike i mitten av 1990-talet, mot bakgrund av inbördeskriget mellan islamister och militärdiktaturen i Algeriet.<BR>Ormar vid barmen <BR>London har länge varit välkomnande för människor på flykt undan förtryck. En aspekt av detta är att de brittiska myndigheterna beviljat skydd också åt personer som från islamistiska utgångspunkter bekämpar odemokratiska regimer i islams värld. Dessa har anklagat den brittiska regeringen för att i missriktad välvilja därmed skydda terrorister och/eller dem som inspirerar terrorister.<BR>Efter 11 september och mot bakgrund av Tony Blairs uppslutning bakom åtgärder vidtagna av USA:s president George Bush har det blivit en skärpning, och brittisk debatt har rymt många varningar för att mänskliga rättigheter kränks i kampen för att motverka och förekomma terrordåd.<BR>Inte alla deltagare i toppmötet i Gleneagles gillar det öppna samhälle som britterna vill ha. Men det är en styrka att de alla står enade mot den internationella terrorismen. (SNB)
