Ledare: Noterat: Varför glömdes P-O Eriksson?

Politik2007-03-13 06:00
Bo Östman
Detta är en ledare. Artikeln uttrycker tidningens opinionsbildande linje. Norrbottens-Kurirens politiska etikett är oberoende moderat.
I NORRBOTTEN HAR SOSSARNA ägnat sig åt valanalyser ett halvår för sent, men det verkar inte ha varit så värst mycket självkritik. Trots eländet Boden och trots att det inte har blivit något bättring där. Inte heller var det någon höjdare i Jokkmokk där partiet förlorade den makt som väljarna inte heller givit det utan sossarna fått av ett par hoppjerkor som vimsat mellan blocken.
Vad jag saknar i det jag sett av valanalysen är en hyllning till landshövding Per-Ola Eriksson, som förmodligen mer än någon annan bidrog till att socialdemokraterna gjorde klart bästa valet i Norrbotten. Hans matchning av hela regeringen tre månader före valet saknar nog motstycke i svensk politik.

Länsstyrelsen hade total kontroll
I stort sett samtliga ministrar spreds ut i samtliga
kommuner under två PR-dagar enligt mycket detaljerade körscheman och med generalorder från länsstyrelsen (!) om att ingenting negativt fick framföras. I det fallet kan man verkligen påstå att piskan ven.
Det massmediala genomslaget som ministrarnas rundresor fick kan knappt värderas i pengar. Jag tror att den
positiva bild av regeringen som skapades i ett tidigt skede av valrörelsen är enda anledningen till att socialdemokraterna fick så stor framgång i riksdagsvalet i just Norrbotten. Trots att partiet samtidigt hade den förmodligen svagaste kandidatbesättningen någonsin. Inte ett enda riktigt tungt och bärande namn lanserades.

Ledarskapet hade enorm betydelse
Samtidigt har naturligtvis valanalytikern Ewa Hedkvist Petersen helt rätt i att ledarskapet hade en enorm
betydelse för socialdemokraterna. I Luleå röstade man mer på Karl Petersen än på socialdemokraterna, i Haparanda främst på Sven-Erik Bucht, i Kalix på Robert Forsberg, i Gällivare på Tommy Nyström, i Kiruna på Kenneth Stålnacke Precis som att man i Boden röstade mer på Olle Lindström än på moderaterna.
Men vad hade sossar att rösta på i Boden med svagt
ledarskap och osämja. Eller i stridigheternas Jokkmokk där Roland Boman från en trettonde plats på valsedeln ändå fick hälften av kommunalrådet Sixten Erikssons kryss.
Men sossarna bör inte heller glömma stridigheterna i Luleå och de falangstrider som fanns under Karl Petersens två första år som kommunalråd men sedan mattades mer och mer. Ibland är skillnaden mellan succé och nederlag försvinnande liten Stolpe in i stället för stolpe ut.