Noterat: Tummen upp för borgerliga i länet
Detta är en ledare. Artikeln uttrycker tidningens opinionsbildande linje. Norrbottens-Kurirens politiska etikett är oberoende moderat.
I Norrbotten finns en mycket klar skillnad mellan vänsterkartellen och de borgerliga ledamöterna. Det är anmärkningsvärt i ett län som brottas med värsta ungdomsarbetslösheten, där alltför många totalt sett går utan jobb och där ungefär samma antal mer eller mindre gömts undan i olika åtgärder.
Ingen socialdemokratisk kandidat i länet får mer än "en tumme upp" av tre möjliga. Och bara tre av dem, nämligen Fredrik Lundh, Maria Öberg och Lars U Granberg. Att Anna-Karin Nylund gjort arbetsplatsbesök och att Karin Åström pratat lite om tillväxt på olika möten ger ingen utdelning.
Det bristande intresset för företagsfrågor är naturligtvis allvarligt. Utan politiker som är beredda till åtgärder för att underlätta och uppmuntra företagande så blir det också svårt att komma till rätta med problemen.
Och hos stödpartierna i vänsterburen är det lika illa. Anna Hövenmark i Jokkmokk och Siv Holma i Kiruna får en tumme vardera. För att Holma har suttit i kulturutskottet och varit suppleant i finansutskottet., Och för att Hövenmark inte vill privatisera offentlig sektor. Ibland är kraven låga
Miljöpartisten Mats Dahlberg i Jokkmokk vill utöka yrkesutbildningen och Britt Johansson i Kalix att det ska bli lättare för företagare att växa.
Kan det bristande intresset framstå tydligare?
Raka motsatsen bland de borgerliga
På den borgerliga sidan i Norrbotten är det däremot tre tummar upp för en mängd olika kandidater i olika partier. Fem av moderaternas toppnamn - men faktiskt inte valsedelsettan Krister Hammarbergh - har fått högsta betyg. Mindre byråkrati, reformerad arbetsrätt, slopa förmögenhetsskatten, stoppa stopplagarna, heter det bland annat.
Men folkpartiet är knäppet bättre med sex toppoängare bland dem som svarat. Och hos centern tar Stefan Tornberg och Ulf Hannu topplatser medan det i övrigt duggar tätt med två tummar upp. Erika Josbrandt hos kristdemokraterna är ensam om att ta full pott.
Det mest anmärkningsvärda är förstås den stora skillnaden mellan blocken. Den visar övertydligt att man på vänstersidan inte bryr sig särskilt mycket om företagandet och därmed inte heller känner någon starkare oro för bristen på jobb. Något som också avspeglar sig i det socialdemokratiska valmanifestet där jobbfrågorna tryckts undan.