Och för att finansiera ishockeysatsningen så passar naturligtvis en försäljning av skolbyn perfekt. På så sätt får kommunen loss friska pengar och slipper en del höga räntekostnader. Men man måste ju då också se på den avkastning av eget kapital som går förlorad … Lägre kostnad men också lägre avkastning, alltså. Gymnasiebyn har ett anläggningsvärde på 509 miljoner. Ska Luleå kommun under 30 år betala 27 miljoner för istiderna så krävs det nog att man börjar realisera en hel del tillgångar ...
Kulturens Hus nästa som säljs?
Nu tycker jag att det är utmärkt att man säljer ut kommunala fastigheter om det finns köpare som är intresserade. Placeras pengarna som man får in på ett bra sätt så ger det pengar till annat. Men det betyder inte att det är ishockeyanläggningar som ska ha högsta majoritet när det ser ut som det gör inom äldreomsorgen och skolan.
Samtidigt går ju Kulturens Hus med stora förluster som inte har förutsetts. Varför inte sälja även det, förresten? Det kan finnas någon annan skotsk banks dotterföretag som kan vara intresserad av det och kortsiktigt bidra till mera klirr i den kommunala kassan.
Och pengar behövs det förstås nu när befolkningsminskningen i Luleå är så stor. Det betyder rejält minskade skatteintäkter, men i fjol räddade regeringen Karl Petersen med sin jobbpolitik. Utan flera i arbete så hade befolkningsminskningen fått allvarliga konsekvenser.
Nu får man kanske löpande börja täppa igen de svarta hålen genom att sälja kommunala fastigheter. Inget vidare med det sättet att hålla näsan över vattnet i en kommun som ska vara länets motor. När den hackar så påverkar det övriga kommuner i Norrbotten negativt också.
Sälj gärna flera kommunala fastigheter, men det måste finnas en långsiktig strategi. Kortsiktiga mer eller mindre panikartade åtgärder blir ungefär som att springa till pantbanken med mormors klocka ena veckan och släktens
silverskedar nästa ...