Detta är en ledare. Artikeln uttrycker tidningens opinionsbildande linje. Norrbottens-Kurirens politiska etikett är oberoende moderat.
Vem inbillar sig att miljöpartiets Peter Eriksson mopsar upp sig mot Göran Persson och röstar emot honom som statsminister om han inte får en ministerpost? Det är väl ungefär lika troligt som att man vinner högsta tipsvinsten utan att ha lämnat in kupongen. Men under tv-utfrågningen i går kväll bröstade han upp sig och förklarade sturskt att det inte blir någon repris på eftervalshändelserna 2002. Det var då miljöpartisterna i ett nafs övergav alla tuffa krav på ministerposter och valde en politisk uppgörelse i stället. Det lär bli samma visa igen om olyckan är framme, de rödgröna vänsterpartierna får majoritet och Göran Persson höjer rösten. Det är vid soloframträdanden som Peter Eriksson är musen som ryter. <SPAN class=mr>Jordkuleromatik och gott om ledigheter </SPAN>Miljöpartiet framgick inte direkt oväntat som flummigt och verklighetsfrämmande med diverse gods som Peter Eriksson själv har brännmärkt som stolligt. En ekonomi utan ränta, exempelvis. Och partiets vurmande för friår och mer av ledigheter känns som lite jordkuleromantik. 13.000 friårslediga ska bli ännu fler om miljöpartiet får bestämma trots dagens arbetslöshet. Medborgarlön av staten utan att man jobbar är en annan tossighet. Det talas ibland om 8.000 kronor efter skatt. Peter Eriksson hade också väldigt svårt att förklara hur det ska gå till och ville mest skjuta frågan framför sig. Lägger man till ett halverat försvar och stoppad vapenexport, tillväxtfientligheten och motståndet mot bilismen (Peter Eriksson själv håller sig med en icke miljövänlig bil) så förstår man att cirka 95 procent av svenska folket inte röstar på det här partiet. Trots att det låter på Peter Eriksson ibland som om 95 procent gjorde det
