Detta är en ledare. Artikeln uttrycker tidningens opinionsbildande linje. Norrbottens-Kurirens politiska etikett är oberoende moderat.
I HAPARANDA är man väldigt heta på gröten för att få igång flyglinjen mellan Kemi och Stockholm till hösten. Jag förstår det. Flyglinjen ger utvecklingsstarka Haparanda flygförbindelser nästgårds vilket också är nödvändigt för en framåt region inom vilken man numera ser fler möjligheter än problem. <BR>Kommunalrådet Sven-Erik Bucht (s) talar om kommunens satsning på 1,5 miljon som delägare i Arctic Fly som smörjmedel för att få fart på planerna. Och för att snabbt få med näringslivet. Två turer om dagen med ett 50-sitsigt plan handlar det om. <BR><BR><SPAN class=mr>Allt delägande medför vissa risker <BR></SPAN>Stannar Haparandas engagemang inte på mer än 1,5 miljoner så är det inte mycket att bråka om heller. Men man ska inte bortse ifrån att delägande medför risker och kan kräva ständigt nya insatser. Det finns det ju nära exempel på inom flygområdet i Norrbotten. Trots de storslagna planerna är miljonrullningen till Kallax Cargo välkänd - eller ökänd kanske - vid det här laget. Och inte bara i Luleå och Norrbotten utan runt om i landet ler man åt äventyret som bara slukat miljoner som delägarna matat med. <BR>Därför är det också viktigt med ordentliga beslutsunderlag sådana här gånger. Det kändes lite skakigt att den tilltänkte verkställande direktören vid Arctic Fly presenterade planera för fullmäktige i Haparanda minuterna innan ärendet skulle avgöras under relativt stor oenighet. <BR><BR><SPAN class=mr>AB Kommunstyrelsen bestämmer snart allt <BR></SPAN>Beslutet blev att enbart kommunstyrelsen ska hantera och utreda frågan vidare därför att det är bråttom med att komma till skott. Men det hade förstås varit betydligt lämpligare att låta fullmäktige ta ställning till ett slutligt engagemang i flyget. Det är bra om man har sågat sönder långbänkarna i Haparanda, men såpar man och kortar beslutsvägarna för mycket så blir det snart AB Kommunstyrelsen som bestämmer i Haparanda där fullmäktige reduceras till en knarrig men nödvändig släpvagn. <BR>Däremot ger jag inte ett dugg för argumentet att pengarna behövs bättre i skolan, äldreomsorgen och till att hålla idrottsanläggningarna i bra skick. Jag undrar om vänsterpartisten Pekka Hyötylä funderat över hur långt 1,5 miljoner egentligen räcker. <BR>Men han kanske bara är flygrädd?
