Jag kan förstå unga som vill satsa på jobbet och tycker att det är svårt att kombinera det med politiken. Men jag inser också att alla inte vill ha storstryk i politiken eller mår bra av att tvingas in i fållor. Malin Konradsson har i andra läger upplevts som självständig och framåt. Det väckte också en inte obefogad uppmärksamhet när hon som ordförande i nämnden gick emot detaljplanen för Lulsundsberget på Kronan. Det lyste av självständighet kring hennes namn, sa en oppositionspolitiker. Men vad hände? När frågan kom till fullmäktige för ett avgörande så avstod Malin Konradsson plötsligt från att rösta! "Hjältinnan" från miljönämnden … Då skrev jag att hon förmodligen i skarpa ordalag hade uppmanats att inte hålla fast vid sin åsikt. Någon annan förklaring var omöjligt att tänka sig. Genom att inte rösta räddade hon också sitt parti från en återremiss. Det gav den direkta signalen om att hon ansåg att den framtida politiska karriären var viktigare än höghusen på Lulsundsberget … När hon kliver av nu så tolkar åtminstone jag det som en direkt följd av att hon måste ha manglats internt och tvingats rösta mot sin egen övertygelse. Den hon förde till torgs i miljönämnden. Unga hungriga politiker brukar inte ge upp så där utan vidare. På rak arm kommer jag från Luleå bara ihåg Jonas Lundström som lämnade in som BUN-ordförande efter ett par år, men då hade han förstås fått VD-jobbet vid Handelskammaren efter Anna Ibrisagic. Det var ett val som berodde på en omöjlig kombination. Två unga och två ordförande borta ur bilden
Efter valet skulle socialdemokraterna satsa på två unga oerfarna ordförande i två nämnder. Johan Sparrman var valberedningens förslag som ordförande i byggnadsnämnden efter P-G Isaksson. Lite av en kioskvältare onekligen, helst som han aldrig hade suttit i nämnden heller. Men förslaget föll och uppdraget gick till Kaj Hedstig som absolut inte välter några kiosker. En tafatt efterträdare till Isaksson som till och med har delat upp dennes rum till tre arbetsplatser … Märklig markering. Och som tycker lite hit och dit som i frågan om Fritz Olsson-husen. Satsningen på unga sossar på unga sossar på framträdande poster blev alltså en riktig flopp. Och två socialdemokratiska nämndordförande avgår kort tid efter valet. Nog verkar det som om bygget är lite rangligt alltid. Förresten förstår jag inte varför man inte i stället satsade på Johan Sparrman som ordförande i barn- och utbildningsnämnden efter valet. Ingrid Norberg var ju en paniklösning sedan Birgitta Lahti Nordström plötsligt hade avgått. Dags att plocka fram långbänken på nytt?
Arbetarekommunens ordförande Britt Westerlund börjar i alla fall få viss rutin när det gäller att leda pressträffar med avgångsbesked. Nu återstår det att se om det blir samma långbänk som plockas fram när Konradsson ska efterträdas som det blev när vice ordföranden Eva Bergström tog över efter Leif Wikman.
Vice ordförande i miljönämnden är Göran Öhman och det vore logiskt att han blev ordförande. Även om Margareta Holmström var sossarnas vice ordförande när ordföranden Fredrik Lundh blev riksdagsman efter valet och två hela nya namn ändå plockades fram. Holmström sitter kvar i nämnden som sossarnas tredje namn ...
Om det har inneburit ytterligare problem för Konradsson vet jag inte, men Holmström blev ju sidsteppad den gången ändå.