Åsikterna om vilka åtgärder som krävs för att lösa Polisens problem är många efter ett så problemfyllt år som 2017. Konstigt vore annat med tanke på den variation av bekymmer som finns i en av våra viktigaste samhällsfunktioner. Utmaningen ligger då i att komma överens om vilket problem som ska prioriteras, vilket är nog så svårt för politiker och polisledning.
Den senare, i form av rikspolischef Dan Eliasson och chefen för Polisens nationella operativa avdelning Mats Löfving, presenterar sina förslag på DN Debatt (28/12). De förklarar att de största problemen är den omfattande grova brottsligheten och ett allt fler angrepp riktade mot Polisen.
Förutom dessa självklara ingrepp vill Eliasson och Löfving dessutom ha fler trygghetsåtgärder för att skydda poliser från hot och våld, bland annat i form av bättre skyddsutrustning. Överdriven skyddsutrustning torde snarare ha motsatt effekt, då det visar på en försvagad polismyndighet som tvingas gömma sig bakom sköldar.
Polisförbundet anklagar Eliasson och Löfving för att vara alltför optimistiska eftersom de till exempel inte nämner de stora avhoppen i poliskåren. Justitieminister Morgan Johansson (S) ger dock sitt stöd till polisledningen, men lägger också fram ytterligare förslag på åtgärder. Han vill bland annat ha fler fängelse- och häktesplatser, samt ett avtal med Litauen för att litauer som grips i Sverige ska kunna sitta av sina straff på hemmaplan.
Även justitieministerns åtgärder är rimliga, men bör komma i andra hand. För att fler platser ska kunna fyllas i våra fängelser behöver Polisens utredningar bli mer effektiva. För att det ska bli så krävs mer resurser och bättre anställningsvillkor som både lockar nya poliser och får de som tjänstgjort längre att vilja stanna. För att det ska bli verklighet krävs ordentlig politisk vilja och en ny polisledning som fungerar. Det senare har dock Morgan Johansson inte insett ännu, då han trots allt har fortsatt stöd för Eliasson. Den ledning som inte lyckas hantera situationen och som dessutom orsakat flera skandaler måste vår regering vara beredd att byta ut.
Det är få som ännu inte förstått att åtgärder krävs för att få Polisen på fötter. Så lång tid har dessvärre gått utan att något gjorts att problemen blivit för många för att kunna lösas samtidigt. Därför måste prioriteringar göras, helst också i rätt följd. Det finns inte tid att tveka, fundera eller ge polisledningen ytterligare chanser. De nödvändiga åtgärderna måste komma nu, innan inbrotten, våldtäkterna och morden blir helt ohanterliga.