På tisdagen samlades riksdagens konstitutionsutskott, KU, för att justera sitt betänkande om granskningen av regeringen. Den rödgröna regeringen kritiserades skarpt för bristfällig hantering av en rad ärenden.
Trots att konstitutionsutskottet ska vara granskande utifrån juridiskt principiella grunder har utskottet ibland snarare kommit att reflektera partiernas olika politiska synsätt. Detta kan förklaras av att sammansättningen i KU, liksom i alla riksdagens utskott, speglar majoriteten i kammaren.
Socialdemokraterna använde sig flitigt av KU som verktyg när alliansregeringen satt vid makten. Särskilt under förra mandatperioden, då regeringen var i minoritet, prickades flera ministrar. Dåvarande KU-ordföranden Peter Eriksson (MP) hördes ofta tala i högt politiskt tonläge.
När Socialdemokraterna nu sitter i regeringsställning tillsammans med Miljöpartiet är det inte förvånande att allianspartierna varit på tårna i att anmäla den rödgröna regeringens snedsteg till KU.
I själva verket har kritiken mot den rödgröna regeringen haft ovanligt mycket fog för sig. Regeringen prickades i hela tio ärenden.
Bland annat kritiserades statsminister Stefan Löfven (S) och utrikesminister Margot Wallström (S) för den pinsamma hanteringen av erkännandet av Palestina. Sjukvårdsminister Gabriel Wikströms (S) framhastade förslag om att slopa möjligheten för patienter att själva välja vårdgivare i primärvården tillrättavisades också, då rutiner frångåtts.
Infrastrukturminister Anna Johansson (S) fick kritik för stoppet av Förbifart Stockholm, eftersom hanteringen ”inte rimmar med kravet på god hushållning i budgetlagen”. Miljöminister, tillika vice statsminister, Åsa Romson (MP) drog på sig hela tre kritiska påpekanden, varav uttalandet i höstas om vargjakt kan anses vara mest anmärkningsvärt.
KU var dessutom ovanligt överens och med undantag för två reservationer från Sverigedemokraterna stod alla partier bakom bedömningarna. Utskottsordföranden Andreas Norlén (M) hade gått igenom alla granskningar 20 år tillbaka i tiden och kunde konstatera att KU sällan varit så enigt och sällan varit kritiskt i så många ärenden. De rödgröna knorrade förvisso en del på pressträffen på tisdagseftermiddagen och försökte släta över ministrarnas konstitutionella missar.
Samtidigt är det ett gott tecken att partierna i själva granskningen har stått på det konstitutionella benet framför det politiska. Det är betydelsefullt för att KU inte ska slarva bort sitt anseende. Särskilt med tanke på nuvarande regerings försumliga framtoning i mycket den tar sig för är det av vikt att granskningsfunktionen har trovärdighet.