När staten går in och rättar skolan

Skolan är en fråga som alltid engagerar. När skolor struntar i läroplanen eller inte kan hantera en störande och stökig arbetsmiljö uppstår frågan varför ingen tycks göra något. Skolinspektionens generaldirektör Helén Ängmo förklarar vilka åtgärder myndigheten faktiskt tar till mot sådana skolor.

Helén Ängmo, generaldirektör för Skolinspektionen.

Helén Ängmo, generaldirektör för Skolinspektionen.

Foto: JOHNER BILDBYRA

Politik2020-02-29 06:00
Detta är en ledare. Artikeln uttrycker tidningens opinionsbildande linje. Norrbottens-Kurirens politiska etikett är oberoende moderat.
Vad är svaret till dem som undrar varför Skolinspektionen inte stänger vissa skolor med stora problem?

– Kraven på att stänga en skola är ganska höga. Bristerna ska vara allvarliga, omfattande och långvariga. Skolan ska också få möjlighet att rätta sig först. Så vi börjar med föreläggande, eller vite, och i de allra flesta fall ändrar sig skolorna då. Så när vi kommer tillbaka efter tre månader behöver vi oftast inte gå vidare. Men när vissa skolor ändå inte förbättrar sig, då tar vi till de mer skarpa verktygen.

Hur gör ni när bristerna är närmast avsiktliga, till exempel om det inte finns undervisning i vissa ämnen?

– Det är en allvarlig brist. Då kritiserar vi och går in med de skarpa verktygen. Så ska skolornas huvudmän inte kunna göra.

Hur många av de som ansöker om tillstånd för att starta en friskola får avslag?

– Det är en relativt stor del av de som har sökt, i år cirka 60 procent. Det kan bero på bristande elevunderlag, att ekonomiska förutsättningar saknas eller att ägaren inte klarar den särskilda ägar- och ledningsprövningen som är ny sedan januari 2019.

Hur stor skillnad tror du att den nya ägar- och ledningsprövningen kommer att göra i fortsättningen?

– Den är viktig och vi kan nu ingripa på fler grunder än tidigare. Det kommer nog att finnas vissa fall varje år där ägare och ledning inte klarar sig på grund av bristande insikt, lämplighet eller svag ekonomi. Sedan kan vi ju även i tillsynen av befintliga skolor nu också göra ägar- och ledningsprövning. Vi kan även göra det riktat om vi har fått en signal om brister.

Vilka erfarenheter har Skolinspektionen från ingripandet, statlig åtgärd för rättelse, som för första gången gjordes 2019, på Storvretskolan i Botkyrka utanför Stockholm?

– Vi fick pröva en insats med två statliga rådgivare som ledde förändringsarbetet på skolan. Det gick bra. Huvudmannen gjorde stora ansträngningar, så eleverna fick snabbt bättre förutsättningar. Men om det skulle hända någon annan gång är det inte säkert att det är just dessa åtgärder som ska in. En kommun kan till exempel långvarigt inte göra något för sin elevhälsa, och då är det där statliga rättelsen ska in. Men det var intressant att se att huvudmannen i Botkyrka direkt gjorde så mycket, vilket inte hade skett efter de tidigare vitesföreläggandena.

Varför tror du att just ingripandet gjorde så stor skillnad?

– Jag tror att det har att göra med att staten gör ett riktat ingripande i kommunen. Kraftfullheten i åtgärden var viktig och ledde till stora ansträngningar och förbättring. På den skolan hade det gått så långt och fler vitesförelägganden hade inte gjort någon skillnad.

Finns det någon skillnad i kontrollen mellan kommunala och fristående skolor?

– Inte när det gäller kontroll av undervisning och annat, men ägar- och ledningsprövning gäller bara fristående skolor.

– Bristerna handlar ofta om att huvudmannens ledning och styrning inte fungerar, och det gäller både kommunala och privata skolor. Hög rektorsrörlighet kan till exempel leda till stora brister.

Opinionsintervju