Det är med blicken riktad bortanför valet och mot statsministerposten som moderaternas partiledare Ulf Kristersson äntrar scenen på Almedalens första dag. Under pressträffen några timmar tidigare handlar det inte om bara om vilka områden som ska prioriteras i höständringsbudgeten. Enligt Kristersson finns det ett utrymme på ungefär 400 miljoner kronor som relativt enkelt kan omfördelas från en budgetpost till en annan. 19 punkter presenteras som kan börja genomföras redan i samband med höständringsbudgeten. Satsningarna ska främst gå till försvaret, polisen, migrationspolitiken och till vården.
Tullen har varit sorgligt nedprioriterad på senare år vilket är märkligt med tanke på det ökade inflödet av vapen och narkotika och utflödet av stöldgods. Satsningen på 50 miljoner kronor i höständringsbudgeten bör följas upp längre fram i mandatperioden. Ett annat skarpt förslag mot kriminalitet, utan prislapp, är att slopa Polisens och myndigheters tillståndsprövning för kameraövervakning.
Förre moderata partiledaren Fredrik Reinfeldt lade stor tonvikt vid att komma väl förberedd till ett maktskifte. Alliansen inrättade en äntringsstyrka år 2006 medvetna om att stora reformer bör genomföras tidigt i mandatperioden.
Två månader före valet år 2018 dröjer det tills pressträffen öppnas upp för frågor innan alliansen kommer på tal. Att allianssamarbetet inte mår särskilt bra för tillfället behöver knappast ens påpekas. Om det inte var tydligt förut så blev det i samband med diskussionerna kring fördelningen av utskottsposter efter valet. Moderaterna och kristdemokraterna intar här en rimlig hållning. Kristersson vill diskutera med Socialdemokraterna hur posterna ska fördelas efter en proportionalitetsprincip efter att valresultatet är klart. Då opinionsmätningarna visar att vi för närvarande har tre i stort sett jämnstora partier skulle det i praktiken innebära ett antal poster till SD. Det säger C och L blankt nej till som en respons på Socialdemokraternas nej. Fredagens piruetter från C och L är knappast det vuxna samtal som Ulf Kristersson gärna talar om.
Skillnaden mot 2006 är alltså att moderaterna i valrörelsen stakar ut sin egen väg. Alliansutspelen kommer i valrörelsens slutskede. Budskapet till väljarna är att om man vill se Kristersson som statsminister ska man lägga sin röst på M och inte på SD.
Är det någon som ska ena alliansen är det Kristersson och då inte bara i kraft av partiets storlek. Det är nödvändigt att Jan Björklund och Annie Lööf tittar mindre på vikande opinionssiffror och mer på fördelen av att alliansen framstår som ett pålitligt alternativ för väljarna. Hur illa det än kan verka är ju förutsättningarna för en alliansregering så mycket bättre än för den röd-gröna regering som är på väg ut.