Asylsökande som vill arbeta möter kafkaliknande hinder, i sin väntan på uppehållstillstånd. Först krävs ett bevis från Migrationsverket som bekräftar att den sökande är undantagen från skyldigheten att ha ett arbetstillstånd, AT-UND. Detta kräver i sin tur att Migrationsverket fått in giltiga identitetshandlingar. Detta har Svenska Dagbladet skrivit om (31/3).
Sedan behöver den asylsökande ansöka om preliminär A-skatt genom Skatteverket, som därefter begär ett samordningsnummer för personen från Skattekontoret. Den asylsökande måste lämna in en kopia av sitt LMA-kort (ett bevis på att man är asylsökande), pass eller id-kort och ett undertecknat anställningsavtal för att bli beviljad samordningsnumret.
Hur de asylsökande ska kunna göra kopior på sina pass och id-kort är oklart, Migrationsverket tar in dem under asylprocessen. Det säger sig självt att det inte fungerar.
En motsvarande byråkrati skulle vara mycket svår att tränga igenom även för en infödd svensk. Att då begära samma sak av en asylsökande är som att smälla igen dörren till arbetsmarknaden redan första dagen. Följden blir att människor som verkligen vill arbeta och bidra till det svenska samhället i stället tvingas till passivitet på flyktingförläggningar.
Mot bakgrund av de utmaningar som ställs av migrationen har vi inte råd med dysfunktionella system som håller människor utanför arbetsmarknaden. Om Migrationsverket menar allvar med att asylsökande ska tillåtas arbeta måste handläggningen av arbetstillstånd och samordningsnummer bli snabbare och enklare.
När den asylsökande väl tilldelas sitt LMA-kort ska det komma med medföljande samordningsnummer och arbetstillstånd. Därmed har i vart fall de byråkratiska hindren att ta sig in på arbetsmarknaden reducerats.
Detta bygger självklart på att den asylsökande kan styrka sin identitet. Förslaget kan därför tänkas fungera som ett incitament för att inte förstöra sina id-handlingar när man söker asyl. Kan du styrka din identitet förbättras dina chanser att få ett arbete.
Systemet med tillfälliga uppehållstillstånd är även tänkt att fungera så att den som vid omprövningen har arbete får permanent uppehållstillstånd. Det torde vara ytterligare ett starkt incitament för regering och riksdag att se till att det faktiskt är möjligt för asylsökande att arbeta.
Det är en nog så svår situation ändå som många asylsökande upplever utan att dessutom kastas in i en byråkratisk labyrint av mytologiska mått. Att skapa sig en värdig tillvaro i ett nytt land kräver sin tribut av såväl den nyanlände som av samhället. Det svenska systemet måste motsvara den verklighet vi nu möter och den fordrar att det är möjligt att jobba.