Aldrig igen. De orden används ofta efter att folkmord har begåtts. Det är dock ord som förpliktigar. I dag har riksdagen möjlighet att ge sitt stöd till kampen mot det pågående folkmordet på bland annat kristna och yazidier som sker i Syrien och Irak.
Det är långt ifrån säkert att tillfället grips.
Motståndet motiveras ofta, åtminstone från borgerligt håll, med att riksdagen inte är rätt instans för att avgöra vad som i grund och botten är en juridisk fråga: är det folkmord? I sig är det en respektabel ståndpunkt. När riksdagen 2010 beslutade att erkänna Armeniska folkmordet 1915 röstade de borgerliga partierna emot, med undantag för några få ledamöter.
Riksdagen är folkets främsta företrädare och ska inte användas för att avgöra historieskrivningen. Däremot ska den användas för att förhindra hotande eller förekommande övergrepp, vilket torde vara det mildaste sättet att beskriva de grymheter som begås av bland andra Islamiska staten.
Av 1,5 miljoner troende kristna i Irak för 20 år sedan återstår nu endast 270 000. Åtminstone hälften av Syriens 2,5 miljoner kristna har flytt landet. Det handlar om systematiska försök att utrota en ursprungsbefolkning. Kristna flyr sina flertusenåriga boplatser på flera platser i Mellanöstern. Vi är skyldiga att försöka hindra detta.
Precis som Europaparlamentarikern Lars Adaktusson (KD) har anfört finns det en betydande politisk dimension i frågan.
Det krävs politiska beslut för att få till resolutioner i FN:s Säkerhetsråd, för att få målet till Internationella Brottmålsdomstolen, och inte minst för att vidta de åtgärder som krävs för att tvinga grymheterna att upphöra. Det sistnämnda ska inte underskattas. Att kalla något vid dess rätta namn kan förpliktiga, såväl juridiskt som moraliskt.
Den 4 mars beslutade Europaparlamentet, efter Adaktussons trägna arbete, att erkänna det pågående folkmordet. Det har aldrig tidigare inträffat och det länder Adaktusson och Parlamentet till heder att beslutet kom till. Även de folkvalda parlamenten i bland annat USA och Storbritannien har erkänt folkmordet.
Sverige skulle på inget sätt bli ett föregångsland genom att göra samma sak. Men det skulle ge ökad tyngd i ett viktigt skede i processen.
Folkmordet pågår i detta nu. Det enda rätta är att göra allt som står i vår makt för att tillse att det upphör. I den processen är det viktigt att stå upp och säga: Vi ser vad som händer. Det är där vi måste börja, och det är vad riksdagen har att ta ställning i dag.