Miljöminister Åsa Romson (MP) började veckan med att hoppa på regeringsplanet från Bromma flygplats. Samma flygplats har Miljöpartiet kampanjat hårt för att stänga och därmed försvåra för alla som är i behov av att snabbt och enkelt kunna resa till och från huvudstaden.
Romsons skenheliga resa bortförklarade hennes pressekreterare snabbt med att planet hade bokats innan den nya rödgröna regeringen tillträdde. Likväl tycks det faktum att Romson målat sin båt med giftig bottenfärg också vara någon annans fel, för det skyllde hon på sin man.
Det verkar helt enkelt vara lättare att predika för en politik som inskränker andras vardag än att själv leva som man lär.
Romsons val av en förbjuden och för havsmiljön skadlig båtbottenfärg relativiseras bort som ett oskyldigt misstag. När Cecilia Stegö Chilò som moderat kulturminister 2006 inte hade betalat sin tv-licens fick hon avgå. Måttstockarna är visst andra nu. Romson tillhör ett parti vars signum är att göra någonting åt miljöproblemen och som behandlas i media för sina goda syften snarare än för sitt agerande.
Inte ens en minister är ofelbar, och valet av båtbottenfärgen tyder snarast på att reglerna kring detta är onödigt snåriga. Gällande flygresan från Bromma får det väl ses som att det hade varit mer skrämmande med en minister som levde i en svartvit verklighet. Ska allt som på något sätt påverkar miljön uteslutas blir det svårt att leva. Men det är också i detta Romsons handlande blir stötande. Tillhör man det ämbete som bestämmer över landets regelverk bör ödmjukheten vara stor inför hur varje politiskt beslut påverkar människors vardag.
Problemet med MP:s politik är att kampen mot miljöpåverkan i varje läge är överordnad alla andra värden. Det är ett parti vars företrädare är beredda att offra försörjningsmöjligheter för människor på landsbygden före andra innovativa vägar söks i miljöfrågorna. Romson sade i våras (P1 Morgon 30/5): ”Det är naturligt i alla förändringsprocesser att vissa arbetstillfällen försvinner.”
Genom att lägga beslag på miljöfrågan har MP framgångsrikt fått kritik mot partiets förslag att förväxlas med kritik mot att vilja agera mot miljöförstöring över huvud taget. När partiet för första gången nu tvingas ta ansvar i regeringsställning lär det förhoppningsvis dock ändras. Miljöpolitiken måste liksom andra frågor vägas mot olika intressen och värden.
Inte minst Romson själv borde se positivt på en mer nyanserad miljöpolitik som gör det lätt att göra rätt.