Vem i hela världen kan man lita på?, sjöng proggarna Hoola Bandoola Band i början av 1970-talet. Men det tycks vara lika mycket dagens melodi.
Allt vanligare blir ”nyhetssajter” med innehåll av litet eller ringa journalistiskt värde. Samtidigt som Donald Trump gjort det till en vana att kalla etablerade nyhetsmedier han för ’fake news’. Det är en enkel utväg att kalla allt man inte gillar för påhitt.
I DN/Ipsos senaste mätning (januari 2017) av förtroendet för partiledarna hade samtliga en negativ förtroendebalans. Det vill säga, andelen av de tillfrågade som har ett lågt förtroende var större än andelen som har ett högt förtroende för samtliga partiledare.
Populistpartier i många länder vinner mark hos dem som har tröttnat på ”etablissemanget”. Men samma brist på förtroende för etablerade auktoriteter syns också hos de anti-vaccinförespråkare, som med svagt vetenskapligt stöd, undviker vacciner som använts i decennier.
Listan kan göras längre. Det kan tyckas som att vi plötsligt befinner oss i ett kärr där varje tuva riskerar att ge vika under fötterna. Där ett allmänt tvivel och en känsla av att det inte går att lita på någon längre breder ut sig.
Propaganda i olika former är ingen ny företeelse. Men falska och vinklade ”sanningar” är billigare att skapa och att sprida via olika sociala medier.
Men man kan också vända på det. Tack vare nya digitala plattformar är det enklare än någonsin – för den som vill – att hitta information från olika källor. Den som vill veta mer om vad som händer i amerikansk politik eller i Syrienkriget kan läsa och titta på internationella medier som The Economist, BBC, The New York Times. Lika väl som att det finns oseriösa aktörer på olika sociala medier finns där också sansade röster.
Denna enorma tillgång till information av olika slag är en ganska ny företeelse och möjligen inte alldeles lätt att vänja sig vid. Hur värderar man nyheter? Vilka källor kan man lita på? Vad är fakta och vad är åsikter? Kanske är vi ännu inte riktigt vana vid att hantera den nya internetåldern.
Men att tidigare auktoriteter utmanas är inte bara dåligt. Inte minst i ett land som Sverige där vi ofta lyssnat alltför lydigt på påbud uppifrån kan det vara ett sundhetstecken om fler börjar idka kritiskt tänkande. Notera ’om’. Att inse att politiken ofta styrs av särintressen eller att även etablerade medier kan ge en ensidig bild av olika händelser är långt ifrån detsamma som att vilken tjomme som helst med ett twitterkonto har en poäng.