Att Finlands nya statsminister är ung och kvinna har väl knappast undgått någon. Bilden där världens yngsta statsminister, Sanna Marin, 34, syns jämte de tre andra kvinnliga partiledare under 35 som ingår i hennes koalitionsregering har använts flitigt i tidningar och sociala medier världen över.
Det är förstås oemotståndligt i ett narrativ där det är bättre att vara ung än gammal, bättre att vara kvinna än man.
Nåväl. Häromdagen besökte Sanna Marin Sverige och Stefan Löfven. Då rörde samtalet bland annat situationen i Irak. Annars har Marin, som också är socialdemokrat, fått mest uppmärksamhet för ett förslag om att Finland ska korta sin arbetsvecka rejält. Medier i Storbritannien, USA och Australien har rapporterat om vad som antagligen sågs som ett sällsynt progressivt förslag.
Det visar sig vara fake news. Den finska regeringen har inte lagt något sådant förslag.
Däremot är Sanna Marin personligen positiv till en kortad arbetstid. Vid en paneldiskussion i höstas lyfte hon idén att antingen införa fyradagarsvecka eller sextimmarsdagar. Marin var då transport- och kommunikationsminister.
Så även om storyn har överdrivits något sedan dess bör idéerna inte heller tas alltför lättvindigt.
Men vad är problemet? Låter det inte bra att ha mer tid med familj och fritidsintressen? För många av oss är det säkert en lockande tanke. Frågan är bara vem som ska betala.
Redan i dag väljer många att arbeta deltid för att hinna med annat och möjligheterna att välja en arbetstid som passar ens livssituation borde öka. Här går ju socialdemokraterna tvärt emot en sådan utveckling när man envist hävdar att heltid ska vara norm på arbetsmarknaden.
Men problemet med förslagen om sextimmars arbetsdag är att det förutsätter att man ska få betalt för åtta timmar.
Samma internationella artiklar som fått Sanna Marins politik om bakfoten har också felaktigt rapporterat om att Sverige har provat en sextimmarsdag. Något nationellt sådant program har som bekant inte funnits.
Däremot har vissa försök gjorts, exempelvis på ett äldreboende i Göteborg. De anställda som fick jobba mindre upplevde positiva effekter. Men kostnaden blev hög eftersom man fick anställa nya personer för att täcka upp för de färre arbetade timmarna.
Bara för ett enda äldreboende ökade skattebetalarnas kostnader med miljontals kronor per år. Det kan förklara att få av dessa försök har drivits vidare.
En nationell arbetstidsförkortning är en mycket dyr och dålig idé. Som inte blir bättre av att den framförs av en ung kvinna.