Berättelser om folk som stått alltför länge i vårdkö tillhör inte ovanligheterna. Jag kan på rak arm komma på åtminstone en handfull personer som jag vet väntar på vård i någon form. Eller som, när de väl kommit fram, slussats mellan olika vårdinrättningar.
Om det inte är vi själva som står i kö för en knäoperation eller en tid hos neurologen, så är det någon vi känner. I en europeisk jämförelse är Sverige ett av de länder där patienterna får vänta längst på vård. Det skapar onödigt lidande för den enskilde och kostnader för samhället i stort. Samtidigt är vi ett av de EU-länder som spenderar störst andel av BNP på vård. Ändå tycks vi nästan ha accepterat köerna som en självklar del av vården.
Den friske har många önskningar, den sjuke bara en, sägs det. För den som lider av hälsoproblem är den där vårdtiden eller behandlingen verkligen prio ett. Hur kan det vara kö till något som vi värdesätter så mycket? Regeringen har nu lagt pengar på en ny kömiljard. 182 miljoner kronor ska satsas i Norrbottens län. Men kommer det att göra någon skillnad? I en rapport från 2017 pekar Johan Ingerö på tankesmedjan Timbro på hur vi har talat om vårdköer åtminstone i ett kvarts sekel. Ett antal åtgärder har genomförts, däribland tidigare kömiljarder. Men köerna är kvar.
Det är uppenbart att regionerna inte klarar av uppgiften att tillhandahålla god vård i tid. Kömiljarder räcker inte. Sjukvården behöver reformeras i grunden. En idé är att titta på det system Nederländerna har infört. Där konkurrerar olika försäkringsbolag om att erbjuda sjukvårdsförsäkringar åt medborgarna. Vården upphandlas sedan av försäkringsbolagen från vårdgivare, som också konkurrerar med varandra. De totala sjukvårdskostnaderna är jämförbara med Sverige, men utfallet betydligt bättre, särskilt vad gäller tillgänglighet.
Redan idag skaffar sig allt fler svenskar, antingen privat eller via arbetet, en privat sjukvårdsförsäkring, för att få vård snabbare. Det är något som alla kan dra nytta av. En privat starroperation innebär att kön blir kortare för den som väntar på den offentligfinansierade vården. Privata pengar kan också ligga till grund för innovationer som hela sjukvården kan använda.
Detta ses dock som ett problem från vänstern, som anser att det strider mot idén om lika vård för alla. Men dragen till sin spets, innebär idén om jämlik vård, att kvaliteten och väntetiderna inte spelar någon roll – så länge alla måste vänta lika länge. Och det är en fullkomligt orimlig utgångspunkt.