Maria Eriksson: Skolmyndigheterna har disciplinproblem

Foto: Lars Pehrson/SvD/TT

Politik2017-11-03 06:00
Detta är en ledare. Artikeln uttrycker tidningens opinionsbildande linje. Norrbottens-Kurirens politiska etikett är oberoende moderat.

Läser man läroplanen för den svenska skolan kan man få intryck av att dess främsta uppgift är att fostra framtida ledamöter i kommunala nämner.

Skolväsendet vilar på demokratins grund, slås det fast redan i läroplanens första mening. Vilket sedan utvecklas: ”Undervisningen ska bedrivas i demokratiska arbetsformer och förbereda eleverna för att aktivt delta i samhällslivet.”

Så när nystartade friskolan Nordic International School i Norrköping till exempel vill att eleverna ska uppfylla en klädkod – ljusblå pikétröja, mörka byxor etcetera – stöter det på patrull. Eleverna ska själva få bestämma hur de ska klä sig och inte tvingas på någon skoluniform, menar Skolverket. Nu ska skolan granskas av Skolinspektionen.

Internationella Engelska Skolan, även den med större fokus på elevdisciplin, har tidigare fått kritik från skolmyndigheterna för bristande elevinflytande. Då gällde det skolans ordningsregler, som – hör och häpna – togs fram av skolan och inte eleverna.

Så sent som för någon vecka sedan var det utbildningsminister Gustav Fridolin som skällde på Engelska skolan. Då för att koncernen har ansökt om och, helt enligt reglerna, fått statliga bidrag för läxläsning, samtidigt som man delade ut en vinst till aktieägarna. ”Jag blir heligt förbannad”, var ministerns kommentar.

Dessa skolor som lägger större betoning vid ordning och reda i klassrummet tycks vara en ständig nagel i ögat på dem som ser elevdemokrati som en av skolans kärnfrågor. Bland elever och föräldrar är de dock ytterst populära. Engelska skolan har sex sökande per plats till sina 34 skolor.

Det är knappast förvånande. Oroliga klassrum upplevs av många vara ett stort problem i skolan. Jag minns när jag en gång i tiden var lärarvikarie. ”Fröken, får jag sitta i korridoren och läsa”, sa en av de få elever som försökte ägna lektionstiden år att lära sig något.

I dag finns möjligheten att välja bort det till förmån för en skola med bättre studiemiljö. En väninna har en trettonårig dotter som går i Engelska skolan. Hon kan utan problem föra en ledig konversation på engelska. Jag förstår att de är glada för att också hennes lillebror haft tur i kölotteriet.

Möjligen skulle jag själv göra ett annat val om jag hade barn i skolåldern. Men det är just det som poängen, att friskolesystemet ger möjlighet att göra individuella val.

Det paradoxala är när detta sedan motarbetas uppifrån av politiker och myndigheter. De skolor som kritiseras för bristande demokrati har ju valts av barn och föräldrar. Vad är det, om inte elevinflytande?

Krönika

Maria Eriksson