Så här på internationella kvinnodagen kan det vara värt att påminna om det debacle som utspann sig för någon vecka sedan. Ungerns premiärminister Viktor Orbán utlovade i ett tal att de mödrar som föder fler än fyra barn ska befrias från inkomstskatt för resten av livet. Bakgrunden är att Ungern länge dragits med mycket låga födelsetal. Och till skillnad från andra EU-länder ser Ungern inte migration som en lösning, ”vi vill ha ungerska barn”, menade Orbán.
Detta fick Sveriges socialförsäkringsminister Annika Strandhäll att gå till attack: Förslagen osade 30-tal och var ett bakslag för kvinnors självständighet, menade hon.
Ja, Ungern bedriver en populistisk, invandringsfientlig politik. Och ja, värderingarna vad gäller könsroller skiljer sig mellan Ungern och Sverige.
Men Strandhälls eget parti har knappast dragit sig för att använda politiska medel för att få upp det inhemska barnafödandet. Det klassiska exemplet är förstås Kris i befolkningsfrågan, som kom ut på – 1930-talet – där paret Alva och Gunnar Myrdal oroade sig för den låga nativiteten i nationen. Debatten som följde bidrog till att det statliga barnbidraget infördes.
Under decenniernas lopp har det kompletterats med en ständigt utbyggd, offentligfinansierad föräldraförsäkring och barnomsorg i samhällsingenjörernas tjänst. Ett exempel: På 1980-talet infördes den så kallade snabbhetspremien, vilket gjorde det gynnsamt att få barn med täta mellanrum. Tadaa! Barnafödandet gick upp med fem procent.
I början av 1990-talet låg således nativiteten på topp. Men sedan sjönk den snabbt till rekordlåga siffror – Ungernnivåer – i slutet av decenniet. Tro nu inte att svenska politiker tog lätt på detta. Göran Persson utnämnde det låga barnafödandet till Sveriges största samhällsproblem. En lång rad reformer riktade mot barnfamiljer genomfördes, som maxtaxa och höjt flerbarnstillägg. Regeringen tillsatte en arbetsgrupp som utredde orsakerna till ”1990-talets dramatiska fruktsamhetsfall”.
Kort sagt: När nativiteten har dippat tillräckligt har Socialdemokraterna varit lika oroliga för barnafödandet som Viktor Orbán.
I dag är Sverige ett av de EU-länder som har högst nativitet. Den feministiska regeringen kan då kosta på sig att låta som om det är kvinnors fria val man sätter främst. I själva verket handlar det mer om att maximera de offentliga finanserna. Genom att a) hålla barnafödandet uppe och b) se till att kvinnor arbetar så mycket som möjligt. Och ja, utifrån de målen har politiken lyckats. Orbán skulle kunna lära sig en hel del av Strandhäll.