Förra helgen höll Centerpartiet stämma. Ett av de mest uppmärksammade besluten var att partiet ska verka för ett förbud mot manlig omskärelse. Beslutet har kritiserats hårt, inte minst från olika judiska debattörer. En del menar att en sådan lag skulle innebära att det blir omöjligt att leva som jude i Sverige.
För den som menar att omskärelsen är tecknet på ett förbund mellan gud och ens folk blir ritualen en central del av livet. För den som å andra sidan saknar denna kulturella och religiösa bakgrund kan det tyckas hårresande att skära bort små pojkars förhud.
Hur förhåller vi oss till den motsättningen? Sverige är ett mångkulturellt samhälle, det innebär att människor med olika religiösa övertygelser måste kunna leva sida vid sida. Men Sverige är också en sekulär, liberal demokrati. Ett förbund med gud är ett icke-argument i en politisk församling. Där är den relevanta frågan i stället: vad har föräldrar rätt att göra med sina barn? Någonstans går en gräns, frågan är var.
Hur man väljer att svara på den frågan bör få konsekvenser för hur man förhåller sig till ett antal andra frågor.
Är det ok att låta operera bort sitt barns halsmandlar? Ingreppet är visserligen medicinskt motiverat, men långt ifrån självklart. De flesta kroppsdelar har en funktion, även blindtarmar, halsmandlar och förhudar.
Eller varför ska barnaga i lättare form vara förbjuden, om omskärelse är tillåten? Är inte en dask i baken en kränkning av betydligt mindre art? Ska föräldrar ha rätt att vaccinera sina barn? Eller att avstå?
Eller när vi nu är inne på föräldrars möjligheter att bestämma över sina barn: De som anser att omskärelse borde vara tillåtet, borde i rimlighetens namn också vara för att hemskolning återigen blir lagligt.
Vi kommer att tvingas flytta från Sverige, om ett förbud mot omskärelse blir verklighet, menar vissa judiska debattörer. Ett antal familjer som ansett att deras barn får en bättre undervisning hemma har redan valt att göra det.
Ibland är ett pragmatiskt förhållningssätt det bästa. Även när det gäller praktiker som vissa av oss finner förkastliga. Annie Lööf har sagt att Centerpartiets ledning inte har för avsikt att driva frågan om förbud mot omskärelse. Det är klokt.
Om de berörda väljer att fortsätta ingreppet, men göra det illegalt eller utomlands, är inget vunnet. Att något är legalt innebär dock inte att omgivningen tyst måste acceptera det. De som pekar på att omskärelsen innebär en fysisk kränkning som dessutom kan få negativa konsekvenser långt fram i livet har goda skäl att fortsätta argumentera för detta.