Bara var fjärde cancerpatient fick operation inom utlovad tid. Det var slutsatsen när Inspektionen för vård och omsorg granskade hur länge patienter med cancer i lever och bukspottskörtel får vänta på operation vid Skånes universitetssjukhus. Det betyder att tre av fyra fick vänta längre än tre månader.
Då kan det vara för sent om man lider av en allvarlig cancerform. Patienter som borde genomgått en operation fick istället vård i slutskede. Man kan bara ana oron hos de patienter som väntar i den vårdkön.
Nu är detta inget unikt. Kortfattat brukar svensk specialistvård kunna sammanfattas i: bra kvalitet – men långa köer. Och köerna spelar en avgörande roll för kvaliteten. Oavsett om vi talar om ungdomspsykiatri eller reumatikervård.
För att komma till rätta med detta finns en kömiljard som delas ut till regioner som lyckas korta köerna. 28 miljoner av den nationella kömiljarden tillföll Norrbotten förra året. Men är det något att glädjas över? I snitt under 2019 fick fyra av tio patienter inte operation eller annan behandling inom dessa nittio dagar.
Köper man en TV ingår ofta en garanti i köpet. Om varan inte levereras i tid eller är defekt på något sätt ersätts kunden med en ny vara eller pengarna tillbaka. Jämfört med det är vårdgarantin bara tomma ord.
Den patient som inte får vård i tid har inga möjligheter att kräva någon kompensation. Inte heller får ett misslyckande att leva upp till vårdgarantin några konsekvenser för regionerna. Man skulle kunna tänka sig att de som inte gör det får betala någon form av böter. Men frågan är om det hjälper.
Att vården fortfarande dras med alltför långa väntetider – nästan trettio år efter att den första vårdgarantin infördes år 1992 – antyder att det krävs något annat.
Man kan tänka sig två modeller, som inte utesluter varandra. En är att reformera sjukvårdssystemet så att det baseras på försäkringar. Dessa kan vara obligatoriska och skattefinansierat stöd kan ges till den som inte har råd att betala försäkringen. Skillnaden mot i dag blir i praktiken liten. I Nederländerna som har infört ett sådant system är kvaliteten lika god som i Sverige, men väntetiderna kortare.
Ett ökat inslag av egenfinansiering behövs också. I dag är det lättare att lägga sina besparingar på att köpa en dyr bil än på sin egen hälsa.
Då skulle det dessutom finnas någon att ställa till svars när den utlovade varan inte dyker upp i tid. Det är orimligt att den som köper en TV har ett bättre konsumentskydd än den som betalat höga skatter för att få, i vissa fall livsavgörande, vård.