Säg Transsylvanien och de flesta tänker på greve Dracula. Även om det till stora delar är ett litterärt påhitt. Några vampyrer finns förstås inte här. Däremot gott om huggtänder. Denna rumänska region är nämligen hem till en av Europas största populationer av såväl varg, som lo och brunbjörn.
För några veckor sedan tillbringade jag ett par dagar där. Omgärdat av höga, skogklädda berg finns här ett vackert jordbrukslandskap. Överallt tycks djur gå fritt. Ett par kor som korsar vägen. Fårflockar som fortfarande vallas av herdar med hundar. Lokalbefolkningen har över århundradena lärt sig att leva sida vid sida med de många vilda djuren, inklusive vargen. Små byar med ett par rader hus längs med huvudvägen och smala åkerlappar. Bokskogar.
Det är vackert. Men kommer detta landskap att bestå? Tjuvjakt, illegal skogsavverkning, instängsling är bara några av hoten. Men framför allt: har detta småskaliga lantbruk en framtid? I dag arbetar en fjärdedel av befolkningen inom jordbrukssektorn.
Det är som i Sverige efter kriget. Innan den omfattande strukturomvandling – och välståndsutveckling – som tog oss från jordbrukssamhälle till industrination och nu tjänstesamhälle. I dag sysselsätter jordbruket ett fåtal procent och förändringarna fortsätter.
På trettio år har antalet mjölkkor nästan halverats. Och så kommer en havredrycksproducent och kampanjar för att vi helt ska sluta dricka mjölk. Det är klart att folk blir upprörda. Hur ska det gå med de öppna landskapen?
Men det är något konstigt med det där argumentet. Vi har väl kor för att producera mjölk, inte för att hålla landskapet öppet? Det senare är, möjligen, en trivsam konsekvens av det förra. Och för övrigt: vilket öppna landskap? Slåtterängar och stengärdsgårdar? Åkrar där det odlas vall? Eller räcker det med havreodling?
Nostalgin är oftast ett steg bakom, inte två. Vi drömmer inte om 1800-talets mitt när det blandades bark i brödet, utan om farmors tid. Eller åtminstone idén om hur det var då.
I städerna pågår en annan förändring. Många verkar föredra att åka till stormarknaden eller att klicka hem saker på nätet. Det talas om butiksdöd. Ett illavarslande ord. Men kanske är butiksdöd inte ett problem, om vi inte längre vill handla i butiker? Den som vill ha kvar den lilla butiken kan faktiskt visa det med plånboken.
Så hur går det för stadskärnorna? En färsk rapport från Fastighetsägarna visar att detaljhandeln tappar mark i många stadskärnor. Samma rapport pekar dock på att vi istället får vi fler caféer, restauranger, frisörer och gym.
Landskapet förändras. För att våra preferenser gör det.