Maria Eriksson: Det är vi som är samhället

Idén att påbörja det nya året med goda föresatser är inte dum. Vi kan bidra till förändring, även i vår omgivning. Det är inget fel med att ta hand om sig själv, men vi kan göra mycket för att hjälpa andra.

Foto: Kallestad, Gorm

Politik2019-12-27 06:00
Detta är en ledare. Artikeln uttrycker tidningens opinionsbildande linje. Norrbottens-Kurirens politiska etikett är oberoende moderat.

Månaden januari har fått sitt namn efter den romerske guden Janus. Han var guden för övergångar och begynnelser och fick följdriktigt namnge årets första månad när den julianska kalendern infördes av Julius Caesar.

Med sina två ansikten blickar Janus både bakåt och framåt, både mot historien och framtiden. Bilden är passande för ett nyår, den tid på året då vi kanske mest av allt väljer att göra just detta. Hur har det gångna året varit? Hur blir det kommande året?

Nyåret var i gammal folktro förknippat med mycken skrock. Såsom året inleddes skulle också resten av året komma att bli. I dag är vi mindre fatalistiskt lagda och avlägger nyårslöften, som utgår ifrån idén om att vi själva kan styra över tillvaron. Även om livet ofta kommer emellan har vi åtminstone intentionen att leva upp till dem.

Idén att påbörja det nya året med goda föresatser är inte dum. Vi kan bidra till förändring, även i vår omgivning. Det är inget fel med att ta hand om sig själv, men vi kan göra mycket för att hjälpa andra.

Kanske finns det någon i din närhet som du kan ge mer av din tid? Någon som är ensam och skulle bli extra glad över ett besök eller ett telefonsamtal. Eller kanske någon som har en stressig tillvaro och kan behöva en hjälpande hand. Kanske finns det någon som du alltför länge tänkt ta kontakt med, och så blir det aldrig av? För ett år sedan gick jag i samma tankar. Jag skulle ju gå och dricka kaffe hemma hos ett äldre par jag kände, men så mycket annat kom emellan. Ett par månader senare var det tyvärr för sent. Kanske finns det till och med någon att be om förlåtelse?

Många viktiga aktiviteter i samhället bygger på volontärt arbete. Röda korset finns på de flesta orter med besöksverksamhet, språkcaféer och sygrupper. En del församlingar utför liknande arbete. Ett annat exempel är Hej Främling! som ordnar aktiviteter där nyanlända får möta svenskar. I Kalix kan man gå på yoga eller spela fotboll. I Luleå ordnas spelkvällar och filmvisning.

Låter det svårt att hinna med kanske man åtminstone kan donera blod. Det tar en halvtimme, tre till fyra gånger per år. Eller skänka pengar till någon viktig verksamhet. Sjöräddningssällskapet är delaktigt i de flesta sjöräddningar som sker på svenska vatten och drivs helt och hållet av ideella bidrag. Någon annan vill hellre ge pengar till Beridna högvakten eller Läkare utan gränser. Valmöjligheterna är många.

Staten, det är jag, lär den franske envåldshärskaren Ludwig XIV ha sagt. Det må så vara. Men samhället, det är vi.

Krönika

Maria Eriksson