"Bry dig inte om robotarna, framtidens jobb kräver mänskliga färdigheter", enligt en artikel i brittiska Financial Times. Visserligen ser vi hur dataprogram och robotar blir allt mer avancerade. Både när det gäller motoriska och kognitiva färdigheter. Kanske är det en tidsfråga innan de flesta artiklarna i den här tidningen är producerade av datorprogram.
Men, hävdar artikeln i FT, inom vård och omsorg kommer vi se ett fortsatt stort behov av mänsklig arbetskraft.
Visst kommer olika tekniska hjälpmedel spela en allt större roll även där. Diagnoser kommer att kunna ställas mer korrekt av datorer än av mänskliga läkare. Avancerad medicinteknik kommer att hjälpa den som förlorat syn, hörsel eller rörlighet i olika kroppsdelar. Kanske kommer små nanorobotar att susa runt i blodet och bota olika åkommor. I hemmet kan hushållsrobotar hjälpa den som inte klarar att städa eller laga mat själv.
Det som däremot är svårt att ersätta är mänsklig omtanke och närhet.
Därför kommer efterfrågan att vara stor på människor i olika slags omvårdande verksamheter. Delvis för att det fortsatt kommer att finnas uppgifter som robotar inte klarar av, rent tekniskt. Men framför allt för att vi fortsatt värderar den mänskliga kontakten högt. Det är inte samma sak att hålla en robothand som en mänsklig hand.
Mycket talar alltså för en fortsatt hög eller ökad efterfrågan på arbetskraft i olika välfärdssektorer. Jobb som vårdbiträde, undersköterska och barnskötare borde ha framtiden för sig. Särskilt som befolkningen åldras.
Men av detta märks lite i den politiska debatten, som är helt fixerad vid det vinstförbud som föreslagits i Ilmar Reepalus utredning. En slags modern variant på löntagarfonderna som ska baxas igenom, trots att få, utom Vänsterpartiet, verkar tycka att det är en bra idé.
Något majoritetsstöd finns inte i riksdagen för ett vinstförbud. Men även om förslaget aldrig går igenom orsakar det redan skada. Dels genom att skapa osäkerhet hos de företag som idag verkar inom sektorn. Varför investera i en bransch där mattan kan dras bort under fötterna genom en knapptryckning i riksdagen? Dels genom att den tar fokus från frågor om hur välfärden i stället kan utvecklas.
Paradoxalt nog råder ju till exempel brist inom de nämnda yrkena på många håll i landet. Varför söker sig inte fler till dessa jobb? Kan en ledtråd finnas just i att de under överskådlig tid varit en del av offentlig sektor, med låga löner? Det råder ett vinstförbud knappast bot på.