Lapporten borde byta namn, menar artisten Sofia Jannok. Att frågan om hur ordet lapp får och inte får användas nu uppmärksammas beror på den pågående rättegången mellan Girjas sameby och staten. Målet rör om det är staten eller samebyn som ska förfoga över jakt- och fiskerättigheter för ett visst område och samebyn åberopar urminnes hävd.
Detta juridiska begrepp handlar om att under en lång tid ha brukat marken. För att fastställa om så skett måste man gå tillbaka till historiska källor och det är därför inte särskilt konstigt att staten i sin framställan återger de begrepp som användes då. Ordet lapp används inte i nedsättande syfte, utan för att redogöra för historiska förhållanden.
Läser man till exempel på Samer.se, en sajt som drivs av samiskt informationscentrum och som har i uppdrag att öka kunskapen om samer och samisk kultur, används även där ordet lapp i historiska beskrivningar, när man till exempel skriver om myndigheten Lappväsendet och om lappfogdar. Oavsett vår syn på de företeelserna i dag, kallades de så då. Att i efterhand döpa om dem vore historierevisionistiskt. Men frågan är om det inte också motverkar de syften som Jannok och andra samiska aktivister vill uppnå.
Att skriva om äldre barnböcker för att passa dagens värderingar eller att i alla sammanhang sudda ut begreppet lapp riskerar snarare att dölja historiska oförrätter än att göra upp med dem. Vi kan inte ändra på historien. Detta faktum är för övrigt en förutsättning för att det överhuvudtaget ska bli meningsfullt att åberopa något som ”urminnes hävd”.
Det vi kan ändra på är hur vi agerar i dag. Ordet lapp har i de allra flesta sammanhang helt kommit att ersättas med same. Kanske vore det lika rimligt att säga också Sameporten, Sameland och samekast. Eller att använda helt andra begrepp för dess företeelser. Kanske kommer dagens namn att finnas kvar men deras ursprungliga innebörd sakta att vittra bort. Hur ofta funderar vi på det egentliga ursprunget till åldriga ortsnamn?
Viktigare än namnfrågan är ändå vilken vikt vi lägger vid olika kollektiva identiteter och vilken roll de tillåts spela politiskt. Det är något märkligt i att de som i dag kritiserar majoritetssamhällets behandling av samerna ofta lutar sig mot identitetspolitiska föreställningar. Där ges företräde till snäva uppfattningar om kollektiva, etniska identiteter. Att låta detta ligga till grund för politiken är högst problematiskt. Det borde om inte annat den svenska statens tidigare diskriminerande lapp-ska-vara-lapp politik ha lärt oss.